Rivalerna.
Ack, Gundla öfverskattade sin egen sinnes-
styrka. Hon tänkte på den smälek som hon,
den af så många afundade främlingen, skulle
lida af en bekännelse, hvilken på ett ögon-
blick skulle förvandla -hela : hennes ställning
i detta land, der sedligheten ännu, trots alla
brott och laster, hålles i sådan ära; — hon
tänkte på den skam hon skulle draga öfver
sin allmänt vördade far och öfver den lilla
älskling, hvars kärlek hon ju icke kunde njuta
i ymnigare mått som moder än som tant;
hon stallde framför sig alla dessa hotande
bilder, och hon började dagtinga med sitt
samvete.
Hon beslöt till en början att-icke -. sända
Arthur öfver till Sverige, utan anförtro led-
ningen af hans uppfostran dels såsom förr åt
mr Crauford, hvilken jemte sin hustru natur-
ligtvis kände hela; hemligheten af den lilles
börd, och dels åt sin far och mr Richardsson.
Denne sednare hade bedt om som en gunst
att få deltaga i Arthur Strangers uppfostran,
och han riktigt njöt af att få vägleda den äl-
skade qvinnans son på ljusets och bildningens
bana.
Vidare öfvade sig Gundla med moderskär-
lekens hela hjeltemod i uppoffringen att icke
so sin älskling så ofta som förr och att all-