Rivalerna. Ack, Gundla öfverskattade sin egen sinnesstyrka. Hon tänkte på den smälek som hon, den af så många afundade främlingen, skulle lida af en bekännelse, hvilken på ett ögonblick skulle förvandla -hela : hennes ställning i detta land, der sedligheten ännu, trots alla brott och laster, hålles i sådan ära; — hon tänkte på den skam hon skulle draga öfver sin allmänt vördade far och öfver den lilla älskling, hvars kärlek hon ju icke kunde njuta i ymnigare mått som moder än som tant; hon stallde framför sig alla dessa hotande bilder, och hon började dagtinga med sitt samvete. Hon beslöt till en början att-icke -. sända Arthur öfver till Sverige, utan anförtro ledningen af hans uppfostran dels såsom förr åt mr Crauford, hvilken jemte sin hustru naturligtvis kände hela; hemligheten af den lilles börd, och dels åt sin far och mr Richardsson. Denne sednare hade bedt om som en gunst att få deltaga i Arthur Strangers uppfostran, och han riktigt njöt af att få vägleda den älskade qvinnans son på ljusets och bildningens bana. Vidare öfvade sig Gundla med moderskärlekens hela hjeltemod i uppoffringen att icke so sin älskling så ofta som förr och att all