ihjäl vissa slags menniskor!t — utbrast krene-
fogden och bultade med sin knutna mnäfve i
tebordet, så att silfverskedarne hoppade i
kopparne. — Jag skulle då genast anmäla
mig till bödelsplatsen.
Pastor Hjort svarade iovgenting, men en
fammande rodnad i pannan och ett djupt
andetag talade i hans ställe.
Ja, Herren bevare mitt förnuft, om jag
nånsin en gång till kommer ienrum med, med,
med ...4 — stammade bödelskandidaten.
Men hotelsen afbröts af Gundla, som när-
made sig med sin ljufva börda ännu hängande
kring halsen.
Stigg, ful uncle! Oh, How Ilove you! —
klingade en barnslig skrattande stämma, me-
dan Arthar kastade sig från Gundlas bröst
till den stigge onkelns. — Bödelns dystra
stormansigte klarnade i en sekund till det
gladaste solsken, och unele JackX vaggade
den lille af och an vid sitt breda bröst,i det
han skämtsamt bannande svarade:
Tala svenska! Annars biter jag dig tvärt
af, din lilla bytinge.
Men bytingent var under ett klingande
skratt i nästa sekund hos lekkamraterna. Den
lille skälmen förstod nästan allt som sades på
svenska, men han förklarade språket vara så
fult, att han icke ville lära sig det, och i
mr OCraufords pension hörde han ingenting an-
pat än engelska, om än tant Gunäla och on