Hr Hierta medgaf att något måste göras,
men trodde. ej att vi ha skäl att förbasta oss,
utan i lugn kunde begrunda hvad som bör
göras; i alla händelser böra vi akta oss för
att anvisa summor, hvilkas användande icke
ökar försvaret.
Hr Lindström replikerade isynnerhet hrr
Hedin och Sparre, önskande statsverkspropo-
sitioben framgång och lycklig resa till stats-
utskottet, och hr Åkerhjelm vände sig sär-
gskildt mot hr Hedin med den beskyllningen
ätt han, genom att indraga utrikesangelägen-
heter i kammarens diskussion, öfverträdt grund-
lagens bud, som öfverleimnar sådana ärenden
ensamt till k. m:ts pröfoing.
Hr Hedin fick nu ordet och en djup tyst-
nad inträdde med ens i salen. Hr H. yttrade
det han blott ville koustatera det faktum, att
hr utrikesministern bekräftat det faktiska i
hvad talaren på förmiddagen sagt. Utrikes-
ministern hade yttrat, att det skulle vara få-
fängt för svenska diplomatieh att försöka för
utlandet tillfredsstallande förklara svenska re-
geringens förhållande till Posttidningen — ett
sådant försök skulle blott betraktas som en
sofism. Men — frågade talaren med upprörd
stämma — hvad är det då för personer, som
hos utlandets makter representera vårt fo
sterland, då deras framförande af svenska re-
geringens öppna förklaring bemötes med den
missaktning, att man anser den som en sofism?
Talaren tillbakavisade åtskilliga beskyllningar,
som af hrr Åkerhjem och Lindström gjorts
honom. Hvad en af dem, den att han under
sitt uppträdarde på förmiddagen öfverträdt
grundlagens bud anginge, ansåg talaren den ej
blott vara ett anfall mot honom, utan äfven
mot hr talmannen, hv:lken aldrig skulle ha tillåti:
hvarken talaren eller någon: annan att göra ett
dylikt öfverträdande.
Hr Törnfeldt riktade flera anmärkningar
mot första hufvudtiteln, hvilka han sade sig
göra i vår iälskvärda, älskade och vördade
konupgafamiljs eget intresse. Denna envishet
att ej göra eftergifter på 1:sta hufvudtiteln
gåfve näring åt de republikanska drömmarne,
hvilka lära allt mer och mer utbreda sig och
ju ej afsa något mindre än realiserandet af en
stor europeisk republik, som skulle sträck.
sig ända till Rysslands gränser — något sou:
emellertid talaren ej trodde på, sålänge her:
vän Bismarck får lefva och regera. Ku hän
syftning på, att ett Wilhelmshöhe ej svär
tillreds för hvem som helst, gaf anlednirg
till både hyssjningar och — applåder. Äfver
3:dje hufvudtiteln — eller säsom den gamle
komministern yttrade sig: tredje artikel —
ansåg talaren tål vid någon afprutning, helst
det ej vore sådana tider, att svenska folket
hade råd att på sin bekostnad underhålla nå-
ära adliga ungdomar, hvilkas egentliga syssel-
sättnivg vore Koftjesk och hofkurtis. .
Sedan k. propositionen remitterats till stats-
utskottet. och herr Sjögren väckt motion om
avslag till Oscarshamn—Nässjö: banans fullitd-
ning, åtskildes kavimaren kl. 9 i en äf flera
orsaker lätt förklaflig upprörd sinnesstimning.
UPP