det (vid Kimsta) kommer att hållas inom dett:
län; ransakning om det andra inom Gefleborg
län. För tids vinnande har emellertid lands
höfdinge-embetet i Stockholms län hos lands
höfdinge-embetet i Gefleborgs län äskat un
dersökniog af den beskrifna trakten för cf
terforskande af den döda kroppen eller lem
ningar deraf.
POLISEN.
Stölden från firman IL. A. Ruck,
Förhör med f. färgaregesällen Johan Fredrik For:
berg, dennes son handelsbokhällaren Knut Axel
Forsberg (17 år) och bokhållaren John Ale:
Talen (21 är) började och afslutades i gär i polis
kammaren. Den äldre Forsberg erkände inbrottet
(från sonen). Sonen erkände, liksom ksmraten,
Talen, att de tillsammans stulit omkring 3,200 rår
från hrr Buck.
v Målet remitterades.
RÅDHUSRÄTTEN.
Mordet å advokatfiskal Montan. Ran-
sakningen med för stöld n husbönder tilltalade
och för mordet å advokattiskal Montan, af Josefina
Eklund angifne, förre kusken C. G. Hedelin,
sattes i gär å rädhusrättens 3:o afdelnin
Efter försiggången protokollsjustering rörande de
af Hedelin begångna stölderna, och sedan den till-
talade erkänt ytterligare ett par sådana. skreds till
justering af protokollet rörande det af Eklund an-
gifna mordet.
Mot rikvgheten af detta protokoll hade Hedelin
litet eller intet att anföra.
Närvarande var denna dag fångpredikanten vid
Norrköpings straffängelse, pastor Hollander, hvil-
ken är den som mottagit Eklunds nya bekännelse.
Hr Hollander berättade, att han, som misstänkte
att Eklund ej ensam begått mordet, frågat henne
huru härmed förhöll sig: att hon då, för: i
gen frågan framställdes, bland annat, svarat
lag att jag skulle säga mig ha en medbrottsling,
så finge jag ju derför ej mindre straff, och för öf-
rigt kunde det ju falla honom in att neka. . . jag
stod ju då som en lögnersaa . . . Jag har ingen-
ting att bekänna. Då hr Hollander emellertid da-
en derpå infann sig hos Eklund, afgaf hon för
ionom den bi nnelse som förut i tidningarne om-
förmiilts. Till denna lade pastorn följande, i pro-
tokollet uteglömda eller af Eklund inför poliskam-
maren ej omnämda fakta, nemligen: de hade kom-
mit öfverens om att hon skulle behålla klockan
och ringen, emedan om han behöll dessa effektor,
misstankar litt skulle komma att uppstä. Början
af mordscenen hade hon Idrat sälunda vadå
Montan hörde steg bakom sig, kommande från den
dörr han trott reglad, hade han ropat: shvem
det, hvem är det hvartill Hedelin, i det han
kastat snaran om halsen på M. skulle svarat: Into
farligt, inte farligt. En kortare brottning skulle
ock ha uppstått mellan de båda männen, innan
Hedelin hunnit fullständigt strypa M. I samma
ögonblick hr M Hade känt snaran om halsen. h
han ropat: Herre J . Annat... Hedelin hade
Varit den som undersökt fickorna och stoppat det
han funnit i Eklunds fickor . . . Eklund hade för
hr Hollander uppgifvit att de (hon och Hedel
vid. aflägsnandet endast tillskjutit dörren. :D
poliskammaren i N köping förda protokoll inr
håller att hon påstått det de reglat dörren.) KE
lund hade sagt att hon fruktade en ny ranss
ning och derför, till en början, affordrat hr
löftet att ej offentliggöra denna hennes nya bek
nelse, men slutligen ätergifvit honom sitt löfte.
Otfentliggörandet skulle dock ej få ske förr än i
medlet af denna månad. Vidare hade Eklund om-
talat att, under det hon setat häktad i Stockholm, :
hon fått sig tillskickad från Hedelin en påse, inn
hållande konfekt, i hvars botten legat en pappers-
lipp, hvarå voro tecknade några rader, innehål-
lande en bön från Hedelin att hon aldrig måtte
röja hans delaktighet i mordet. Slutligen berittade
hr Hollander att han, som efter den af Eklund
fjorda bekännelsen, besökt Hedelin i häktet, vid
inledt resonnemang om mördet sott H. starkt rodna
och att han med feberaktig häftighet afvisat den af
honom framkastade frågan om hans delaktighet.
Eklund hade pästått att fisactin velat gifta sig ned
henne, men detta hade Hedelin, på af hr H.
framställd fråga förnekat, under yttrande: blvad
skulle det tjena till att gifta sig med en qvinna,
som ej vill urbeta och som ej duger till något?
Ordf. Du är lika omöjlig i dag, att få att er-
kinnar
Hedelin, Ja, det är osant,
Ordf. Skickade du inte en konfektspåse till
Eklund?
Hedelin. Jo, genom modern, men det var ingen
pp i den.
Två vittnen, ogifta Gu a Sofia Nilsson och
Ulrika Amalia Ekström, hördes hiirefter.
Nilsson. hvilken varit inneboende hos Eklunds
broder, berittade att Hedelin och Eklund träffats
uppe-hos ofvannämnda broder samma afton mor-
det å hr Montan begicks; hof kunde dock ej på-
i ig hvilken al dem först aflägsnat sig;
e hon emellertid att det ej skedd
mma gång. (Hedelin har haft olik:
detta sammanträftande ho:
der; än har han påstått sig ej ha träffat Josefina
den qvällen, än åter att han varit der, men gått
en timme senare derifrån in hon, och slutligen
att de aflägsnat sig samtidigt.)
Ordf. Nu är du ytterligare beslagen med osan-
d
e-
:
la
ittuct säger ju sant? Ne
ad är det för osanning jag
ning.
Hedelin. Ja, men hysa
sagt? endast glömska
Ordf. Har du nu närmaro påmint dig, vid hvil-
ken tid du kom hem.
Hedelin. Mellan 127 och 128. (Han har förut
Ekström, förut afhördt efter Eklunds
ckännelse, hade intet nytt att tillägga.
Ransakningen uppsköts för vidare bevisuings
örebringande till annan dag.
Oaktadt, enligt vid föregående rittegångstillfälle
attadt be: i földund skulle till denna
lag vara inf Id för att törhöras, be-
fanns. vid efterfrågan, att hon ännu ej ankommit
ån Norrköping, derifrån hon (troligen något för
ont) blifvit hitreqvirerad