f Hlellan två af Europas mäktigaste
nationer, med hvilka vi stått i Uiftig
beröring, har elt blodigt krig uppkim-
mit och fortgår ännu efter ett halft års
förlopp med oförminskad våldsamhet.
— — Väl har krigslågan hittills varit
begränsad till de två från början stri-
dande folken, men anledningar art be-
fara hennes vidare kvingspridande sak-
nas irke.
Dess?, voro konungens ord på rikssalen
den 36 januari 1871.
Bur uppkom det blodiga krig, konun-
gena omtalar?
Man må hysa den ena eller andra före-
ställningen om föregående förhållanden
mellan Tyskland och Frankrike såsom
srunden dertill, men det står dock för
alla klart att Napoleon förklarade kriget
i strid mot franska folkets vilja, fullkom-
ligt begripligt uttalad i utlåtandena från
de feste af hans egna prefekter.
Det är sant, han erhöll ögonblickligen
fullständigt samtycke dertill af senaten
och en ofantlig majoritet i den Jagstif-
tande församlingen; men vi tro att man
här kan lemna dessa båda korporationer
äsido, emedan den ena var utnämd af kej-
saren och den andras stora flertal bli-
vit valdt på hans order eller genom hans
mutor. ;
Hvad var då närmaste anledningen till
kriget?
Kejsarens grundlagsenliga makt att för-
klara det.
Utan den skulle Frankrike i denna stund
varit åtminstone så pass lyckligt och blom-
strande som det kunde vara under den
kejserliga styrelsen. Dess armöer skulle
icke vara fångna i Tyskland, dess sköna
landskap icke härjade, dess medborgare
icke i tusental dödade och sårade i de
blodiga drabbningarne efter Metzs fall,
dess rikedom icke förminskad, Paris icke
hungrande och beskjutet, verldens fredliga
näringar icke lidande.
Man vill nu i Sverige, bredvid den värf-
vade garnisonsarmår och dem värfvade
indelta hären, införa en folkbeväpning,
i hvilken alla tjenstduglige män under 20
år af sitt lif skola vara enrollerade. Må
så vara, må äfven hos oss, om folk och
riksdag så vilja, hvarje man åläggas gå
från hem, tjonst eller yrke till de fredliga
vapenöfningarae eller till krigets mödor
och faror — men fästen åtminstone der-
vid tvenne vilkor:
upphäfvande af konungens rätt att utan
riksdagens samtycke förklara krig; och
af densammes rätt att ingå (Politiska) af-
handlingar och förbund med fremmoande
makter utan riksdagens eller någon dess de-
legations bifall.
Den allmänna folkbeväpningen införes
icke blott för ett år, för ett decennium, utan
för seklar, ty den börda ett folk åtagit
sig förmår det sällan göra sig af med,
emedan det genom sjelfva bördan förlorar
i kraft. Invände man derför icke: det är
icke troligt att konungen förklarar krig.
För det första är detta icke så säkert:
utan hrr Gripenstedts, De Geers och Man-
derströms fasthet 1868 skulle Sverige tro-
ligen ha deltagit i 1864 års krig. Och
för det andra: ingen konung undgår mensk-
lighetens skickelse. Hvem betryggar Sve-