heller någon tvekan angående det mål, som bör eftersträfvas. Med ett samhällsskick, fast grundadt på lagbunden frihet, och med ettläge, tillriäckligt afskildt att litta undvikandet af inblandning i främmande tvister, söker Svea folk sitt lands Jycka på de fredliga idrotternas bana. Den fred, som skall bära rätt vilsignelserika frukter, finner dock sitt bestånd icke ensamt i att undvika kriget; den fordrar äfven sådan oberoende trygghet, som endast egna krafters styrka kan förläna. Angelägenheten af att fiderneslandet må ega ett med förutseende omtanka väl ordnadt försvarsverk, måste derför djupt kännas af alla; och då denna angelägenhet af alla kännes och erkännes, ligger deruti en stark borgen för framgång vid arbetet till samma frågas lösning. Kärlek till friheten, vördnad för lagen, ömsesidigt förtroende mellan konung och folk hafva från fordomtimma utmärkt det svenska samhället, och så länge dessa känslor der fortlefva, skola fäderneslandets kraf alltid af Svea folk behjertas. Under lflig öfvertygelse härom och med den uppriktigaste önskan om lycka och vilsignelse för konung och konungahus, anhåller första kammaren att i eders k. m:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Derefter framträdde andra kammarens talman, hr Sundberg, och yttrade: Stormiäktigste, allernådigste konung! Den tid, som förflutit efter sist bållne riksdags afslutning, har varit rik på lärdomar, emedan den varit rik på pröfningar. Dessa sistniämdå hafva väl icke omedelbart träffat Sverige; men sådan är dock förbindelsen mellan Europas stater, att då ett svårare lidande hemsöker någon af dem, lida äfven de öfriga. Särskildt måste verkningarne af det menskliga elinde, som kriget mellan två stora folk utbredt, kännas djupt hos dem alla. Ty hvilket bland dem skulle kunna, äfven om det ville, öfverlemna sig åt ett tank. löst lugn i medvetande af att sjelf vara förskonadt? När det brinner i grannens vägg, så gripes man ju ovilkorligt lika mycket af fruktan för egen sikerhet som af deltsgande för hans nöd, och när rättfärdighetens straffdomar på ett håll uppenbara sin förfärliga makt, så gifva de tillika åt hvarje annat allvarliga påminnelser om nödvändigheten af sjelfpröfning, ödmjukhet och trohet. Dylika lärdomar äro alltid nyttiga, buru smärtsamma de in må vara, och vårt fredliga folk försmår visst icke att tillegna sig dem. Åf hela sin själ önskar det att i ostörd ro få arbeta på sin inre förkofran; men det vill dock framför allt, med hvilka uppoffringar som helst, bevara sina fiders land och sin urgamla frihet. Derför höres nu allestädes i bygderna ropet på starkt inbördes förtroende, stark sammanslutning och ett starkt försvar. Man vet nemligen, att intet folk, som, med aktning för andras rätt, rämst tror på Gud och dernäst på sig sjelf, behöfver rädas för framtiden. Lyckligtvis äro icke alla minnen från de nirmast tilländagångna månaderna af upprörande beskaffenhet. Landet har blifvit välsignadt med en ymnig skörd, verksamheten inom alla näring grenar har kunnat oafbrutet förigå till förökande af enskildt vilstånd, och statskassans ställning är i närvarande stund bättre än den på länge varit. I dessa gynnsamma förhållanden ligger en kraftig eggelse både till tacksamhet och till klok behandling af de vigtiga angelägenheter, som äro riksdagen ombetrodda. Hvilka bland dem nu skola företrädesvis taga arbetet i anspråk, torde utan svårighet kunna förutsägas. Det synes åtminstone vara klart, att liksom fredens oskattbara förmåner i förening med de inom andra länder inträffade tilldragelserna i första rummet erinra om skyldigheten af försvarfrågans lösning, så borde i andra rummet ett godt år mana till den med otålighet fordrade förbättringen at vår fattigvårdslagsstiftning. Kunde blott de två angelägenheterna någorlunda öjaktigt ordnas, vore ett stort verk utfördt. Då riksdagens andra kammare härmed afgitver sin underdåniga försäkran om beredvilligt nit i allt, som kan lända till gagn för ett älskaåt fosterland, begagnar den ifven tillfället att ut. trycka sin liflliga medkinsla af konungahusets glädje och sorg samt anhåller slutligen att i. eders k. m:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. ts Vr Nl ING Lee vy RAN råder VN NDDEE VISAN Ai SU DS NA FSS Ar SR TRA