holm, från Sala gå till det 3!s mil derifrån be-
ligna Westerås, så skulle äfven samma trafik från
Sevalla söka hamn i Westerås på ett afstånd af
endast 6 fjerdingsväg hellre än i det omkring
9I mil från Sevalla belägna Stockholm. Man an-
mirkte häremot att någon trafik från Dalarne
icke kunde på bergslagsbanan framkomma till
Sevalla, men talaren erinurade härvid om sanno-
likheten af bergslagsbanans utsträckning till bå-
de Öster- och Vesterdalarne medelst de af an-
dra talare omnämnda jernviägarne från Norberg
till Smedjebacken och Storvik, hvilkas ntförande
endast kunde utgöra korta tidsfrågor. Äfven det
omordade handelsområdet inom Upland, som för
Westerås stad skulle gå förloradt genom Margre-
tehills-banan och spanmålstransporten på den-
samma till Norrland, ginge ju likaledes genom
Sala-systemet Westerås ur händerna, då spanmå-
len från alldeles samma trakter skulle på Sala-
banan föras antingen till bergslagen eller Stock-
holm.
Men talaren hade sagt att bergslagsbanan med
skäl kunde kallas den nationela banan, och för
att motivera detta påstående erinrade talaren der
om att det funnes en storartad tanke, som kun-
nat förverkligas på den tid då jernvägarne bör-
jade anläggas i landet, men som undfallit stats-
makterna, den tanken nämligen att de hade för
sig ett land af den sällsynta egendomligheten,
att den i politiskt hänseende vigtigaste banan all-
deles sammanfölle raed den, som tillika i indu-
strielt afseende vore den mest maktpåliggande.
För att åskådliggöra detta förhållande behöfde
man blott tärka sis en rak linie dragen ifrån
den punkt på riksgränsen, der Kristianiabanan
infölle, ill Stockholm, och man skulle finna att
denna Kuie med några obetydliga böjningar be-
rörde Wörbergs, Vesterbergslagens i Dalarne,
Nya Kopparbergets och Filipstors, således alla
våra förnimligaste, bergslager. Om man derföre
anlagt den första stambanan i denna riktnirg
och derefter utfört den andra statsbanan från
Göteborg i nästan rak riktning öfver Norberg till
Gefle, så hade dessa begge banor, som korsat
hvarandra, bildat en jernvägs-sax, som just till
följd af den stora fosterländska tanke som hop-
smidt densamma afklippt alla partikularistiska
försök att dominera landets allmänna intressen;
ett sådant jernviigssystem skulle mer än allt an-
nat bidragit att närma brödrafolken till hvaran-
dra och stärkt deras försvarskrafier; det skulle
hafva frigjort bergshandteringen så, att vår jern-
industri haft öppen vig banad för sig i alla rikt-
ningar, till Östersjön och Vesterhafvet, till Gefle,
till Stockholm, tlll Kristiania och till Göteborg;
det skulle ock troligen hafva skiinkt landet must
och märg att vidare utveckla våra jernvägsför-
bindelser — men hvad är väl denna bergslags-
bana annat än inledningen till detta storartade,
men genom sta!sm :kternas förblindelse bortfusk
de programs utförande genom den enskilda fö
retagsamheten? Bergslagsbanan styr från bufvud-
staden rakt på Norberg; denna jernvägs utsträck-
ning till det 4 mil derifrån beltgna Smedjebac-
ken i Vesterbergslagen framtvingar sig ejelt; i
Vesterbergslagen möter Frövi Ludvika-banan,
som leder till Nya Kopparbe:get och till Nora,
hvarifrån den af jernvägskomiten förordnade se-
kundiärbanan Nora—Stadra bil öfrergången
till Filipstads bergslag, hvilken slutligen genom
en af jernvägskomiten likaledes förordad sekun-
därbana sittes i förbindelse med nordvestra stam-
banan. Se der skälet, hvarför bergslagsbanan
med rätta kan kallas den nationela.
Efter detta anförande, som mottogs med spplå-
der och starka bifallsrop, anmilde sig ej vidare
ågon talsre, utan antogs enhilligt och med
cklamation den af ordföranden framstilda pro-
position å den af hr Treffenberg föreslagna re-
solution.