holm, från Sala gå till det 3!s mil derifrån beligna Westerås, så skulle äfven samma trafik från Sevalla söka hamn i Westerås på ett afstånd af endast 6 fjerdingsväg hellre än i det omkring 9I mil från Sevalla belägna Stockholm. Man anmirkte häremot att någon trafik från Dalarne icke kunde på bergslagsbanan framkomma till Sevalla, men talaren erinurade härvid om sannolikheten af bergslagsbanans utsträckning till både Österoch Vesterdalarne medelst de af andra talare omnämnda jernviägarne från Norberg till Smedjebacken och Storvik, hvilkas ntförande endast kunde utgöra korta tidsfrågor. Äfven det omordade handelsområdet inom Upland, som för Westerås stad skulle gå förloradt genom Margretehills-banan och spanmålstransporten på densamma till Norrland, ginge ju likaledes genom Sala-systemet Westerås ur händerna, då spanmålen från alldeles samma trakter skulle på Salabanan föras antingen till bergslagen eller Stockholm. Men talaren hade sagt att bergslagsbanan med skäl kunde kallas den nationela banan, och för att motivera detta påstående erinrade talaren der om att det funnes en storartad tanke, som kunnat förverkligas på den tid då jernvägarne började anläggas i landet, men som undfallit statsmakterna, den tanken nämligen att de hade för sig ett land af den sällsynta egendomligheten, att den i politiskt hänseende vigtigaste banan alldeles sammanfölle raed den, som tillika i industrielt afseende vore den mest maktpåliggande. För att åskådliggöra detta förhållande behöfde man blott tärka sis en rak linie dragen ifrån den punkt på riksgränsen, der Kristianiabanan infölle, ill Stockholm, och man skulle finna att denna Kuie med några obetydliga böjningar berörde Wörbergs, Vesterbergslagens i Dalarne, Nya Kopparbergets och Filipstors, således alla våra förnimligaste, bergslager. Om man derföre anlagt den första stambanan i denna riktnirg och derefter utfört den andra statsbanan från Göteborg i nästan rak riktning öfver Norberg till Gefle, så hade dessa begge banor, som korsat hvarandra, bildat en jernvägs-sax, som just till följd af den stora fosterländska tanke som hopsmidt densamma afklippt alla partikularistiska försök att dominera landets allmänna intressen; ett sådant jernviigssystem skulle mer än allt annat bidragit att närma brödrafolken till hvarandra och stärkt deras försvarskrafier; det skulle hafva frigjort bergshandteringen så, att vår jernindustri haft öppen vig banad för sig i alla riktningar, till Östersjön och Vesterhafvet, till Gefle, till Stockholm, tlll Kristiania och till Göteborg; det skulle ock troligen hafva skiinkt landet must och märg att vidare utveckla våra jernvägsförbindelser — men hvad är väl denna bergslagsbana annat än inledningen till detta storartade, men genom sta!sm :kternas förblindelse bortfusk de programs utförande genom den enskilda fö retagsamheten? Bergslagsbanan styr från bufvudstaden rakt på Norberg; denna jernvägs utsträckning till det 4 mil derifrån beltgna Smedjebacken i Vesterbergslagen framtvingar sig ejelt; i Vesterbergslagen möter Frövi Ludvika-banan, som leder till Nya Kopparbe:get och till Nora, hvarifrån den af jernvägskomiten förordnade sekundiärbanan Nora—Stadra bil öfrergången till Filipstads bergslag, hvilken slutligen genom en af jernvägskomiten likaledes förordad sekundärbana sittes i förbindelse med nordvestra stambanan. Se der skälet, hvarför bergslagsbanan med rätta kan kallas den nationela. Efter detta anförande, som mottogs med spplåder och starka bifallsrop, anmilde sig ej vidare ågon talsre, utan antogs enhilligt och med cklamation den af ordföranden framstilda proposition å den af hr Treffenberg föreslagna resolution.