så vore i den ort, tal. tillhörde, kunde han be-
styrka. Kommunalstämma vore der utlyst, hvils
ken skulle visa hvad man tinkte. Det vore här
ej frågan om den ena banans företräde framför
en annan eller om Westerås enskilda intresse
och direkta förmåner. Han afstode derföre från
alla vederliggningar och hemstillde till ordfö-
randen, hu uvida ej, efter frågans goda utredning,
proposition måtte framställas.
Brukspatron Aspelin junior på Fagersta: Utan
att anse sig kompetent att bedöma, hvilkendera
banan skulle erbjuda Westerås de biista förde-
larne, ansåg han så många radielt derifrån utgå-
ende banor som möjligt naturligtvis vara för
månligast; men då dylika troligen hvarken af
Westerås sjelf kunde åstadkommas, ej heller af
Stockholm eller landsorten befrämjas, ansåge
han bist att förena sig om hvad som bjödes.
Thurebergsbanan vore för bergslagen utan tvifvel
tjenligas:; då deremot en bana Sala —Krylbo—
Storvik ginge förbi b rgslagen och blott delvis
och i ringare grad vore för densamma af vigt.
Sedan Frövi-banan kom på tal, har det blifvit en
käpphäst att orda om den stora koltransport,
som skulle komma att ega rum på en nordligare
bana; men deraf torde ej mycket finnas i de
trakter, Sala—Storviks-banan genomlöper. En
bana öfver Krylbo till Storvik — blott 7 mil —
borde väl ock sedan kunna åstadsommas, då
för mången vore vigtigt att till Storvik få Nor-
bergs malm.
Borgmästaren i Westerås Abenius, som delta-
git i komitens arbeten, menade, utan att neka
de af hr Peterson påpekade fördelarne af Sala-
banan för Westerås, dock att ungefär samma för-
del vunnes genom BSevalla-banan, och att det
vore lättare att komma till Sala från Sevalla, då
blott 23 af vägen återstode, hvilket stycke Thu-
rebergs-bulagev sjelf i sinom tid torde åviäga
bringa. Trodde att de Westeråsbor, som d
hr Petersons åsigter voro lätt räknade. Instämde
med den föregående talaren, att de radiela ba-
norna vore för centralpunkten de förmånliga-
ste, men också föga tänkbara, hvarföre tillfället
aut vinna något reelt ej borde släppas ur hän-
derna
Öfversten friberre Falkenberg önskade, instäm-
mande med den föregående talaren, blott för de
här på platsen främmande förklara, det Westerås
förstode uppskatta den stora id6, hvarpå den
föreslagna banan vore grundad, och försäkrade,
att här rådde ej någon större meningsskilnad.
Om än Westerås varit litet illamående af jern-
viägsfebern, är det dock på god bättringsvig och
skall snart vinna full konvalescens.
Läroverksadjunkten Peterson yttrade mot grefve
Sparres påstående, att ban ej avfört Lidköping
såsom beläget vid någon jernvig utan blott an-
tydt att handeln dragit sig ull jernvägsstatio-
nerna i stillet för att förut samla sig istäderna.
Han hade uppträdt på uppmaning at en komite-
Jedamot, och ville han dermed mot en föregåen-
de talare visa att mötet ej sammankommit en-
dast för öfverläggningar rörande Thurebergs-
banan.
Brukspatron Langenberg ansåg de af en talare
angifna företrädena hos Sala banan ganska pro-
blematiska; och att genom förening med Sala
komma in 1 jernvägsnätet trodde han ännu länge
komme att tillhöra de fromma önskningarnes om-
råde; då deremot bolagsbanan inom ett eller
annat år erbjöde denna förmån. Westerås stad
och hela orten borde derföre med lif, anda och
kraft arbeta för den enskilda banan.
Landssekreteraren Treffenberg betygade hr Pet-
terzon sin tacksamhet derför att han vid detta
tillfälle gjort sig till språkrör för den opposition,
som inom detta samhälle hade yppat sig emot
den nya jernviägsplanen, som högst oegentligt af
hr Peterson blifvit benämnd Stockholmsbanan,
men som snarare borde kallas bergslagsbanan
eller helst den nationela banan, efter hvad tala-
ren sedermera ville visa. Denna bana kunde en-
dast vinna på en jemförelse med den af oppo-
sitionen hyllade privatbanan Sala—Westerås,
hvilken uti den för aktieteckning för samma bana
nyligen utgångna inbjudningen blifvit betecknad
såsom fördelaktigare såväl för Westmanland-i
dess helhet och bergslagen norr om Westerås
som äfven för Westerås stad och kringliggande
ort än Thureberg—Sevalla-banan. Det felades
endast, anmärkte talaren, att man älven velat
påstå att Sala—Westeråsbanan skulle för landet
i allmänhet blifva fördelaktigare än bergslags-
banan. Men då talaren ämnade uppställa ett
program, som vore diametralt motsatt oppositio-
nens, och sålunda ville till mötets besvarande
framstilla följande förslag till resolution: Mö-
tet ans r den föreslagna jernvägen ifrån Thure-
berg på norra stambanan till Sevalla med för-
greningar derifrån dela till Engelsberg och dels
öfver Westerås till Köping vara af största vigt
såväl för landet i allmänhet som för Westman-
land och serskildt dess bergslag äfvensom för
Westerås stad och kringliggande ort och derföre
böra på det kraftigaste understödjas; så ville
talaren i större konturer uppdraga bufvudskilen
för sin i resolutionsförslaget framställda åsigt.
Sålundalvore bergslagsbanan af vigt förland:t, dels
efter hvad allmänneligen af fackmän erkändes,
ur stategisk synpunkt, dels emdan den utgjorde
en föreningslink vester om Mälaren mellan sö-
dra och norra Sveriges jernvägsnit, och dels
äodtligen derföre att den bereåde utfartsväg för
nästan alla våra större bergslager till hufvudsta-
den samt Miälarehamnarne, under det att det så
kallade Sala-systemet blottstillde det strategiska
intresset, icke förenade de norra orternas jern-
banor med de södras och ej heller betjenade mer
än en enda bergslag. och detta endast på ett
otillfredsställande sätt. Bergslagsbanan vore vi-
dare, äfven ur Westmanlands synpuust, fördel-
aktigare än Sala-banan, då denna endast berörde
ett hörn af linet och blott gagnade den ena af
länets bergslager i dess förbindelser med norrut
belägna orter, hvaremot bergslagsbanan genom-
gekuare linet mera centralt, beredde utfartsviigar
för både Skinskattebergs och Norbergs bergsla-
ger till Östersjön och Mälaren om sommaren samt
åstadkomme en genom de bördigaste trakter ledd
förbindelse mellan residensstaden och alla öster,
vester och norrut belägna orter. Äfven om man
ville taga hänsyn till Westerås stads enskilda in-
tresse, vore bergslagsbanan minst sagdt lika för-
månlig som Sala-systenet. Motpartiets argumen-
jation hade onekligen sin tyngdpunkt deruti att,
tot dess förmenande, den till norra stamba-