så vore i den ort, tal. tillhörde, kunde han bestyrka. Kommunalstämma vore der utlyst, hvils ken skulle visa hvad man tinkte. Det vore här ej frågan om den ena banans företräde framför en annan eller om Westerås enskilda intresse och direkta förmåner. Han afstode derföre från alla vederliggningar och hemstillde till ordföranden, hu uvida ej, efter frågans goda utredning, proposition måtte framställas. Brukspatron Aspelin junior på Fagersta: Utan att anse sig kompetent att bedöma, hvilkendera banan skulle erbjuda Westerås de biista fördelarne, ansåg han så många radielt derifrån utgående banor som möjligt naturligtvis vara för månligast; men då dylika troligen hvarken af Westerås sjelf kunde åstadkommas, ej heller af Stockholm eller landsorten befrämjas, ansåge han bist att förena sig om hvad som bjödes. Thurebergsbanan vore för bergslagen utan tvifvel tjenligas:; då deremot en bana Sala —Krylbo— Storvik ginge förbi b rgslagen och blott delvis och i ringare grad vore för densamma af vigt. Sedan Frövi-banan kom på tal, har det blifvit en käpphäst att orda om den stora koltransport, som skulle komma att ega rum på en nordligare bana; men deraf torde ej mycket finnas i de trakter, Sala—Storviks-banan genomlöper. En bana öfver Krylbo till Storvik — blott 7 mil — borde väl ock sedan kunna åstadsommas, då för mången vore vigtigt att till Storvik få Norbergs malm. Borgmästaren i Westerås Abenius, som deltagit i komitens arbeten, menade, utan att neka de af hr Peterson påpekade fördelarne af Salabanan för Westerås, dock att ungefär samma fördel vunnes genom BSevalla-banan, och att det vore lättare att komma till Sala från Sevalla, då blott 23 af vägen återstode, hvilket stycke Thurebergs-bulagev sjelf i sinom tid torde åviäga bringa. Trodde att de Westeråsbor, som d hr Petersons åsigter voro lätt räknade. Instämde med den föregående talaren, att de radiela banorna vore för centralpunkten de förmånligaste, men också föga tänkbara, hvarföre tillfället aut vinna något reelt ej borde släppas ur händerna Öfversten friberre Falkenberg önskade, instämmande med den föregående talaren, blott för de här på platsen främmande förklara, det Westerås förstode uppskatta den stora id6, hvarpå den föreslagna banan vore grundad, och försäkrade, att här rådde ej någon större meningsskilnad. Om än Westerås varit litet illamående af jernviägsfebern, är det dock på god bättringsvig och skall snart vinna full konvalescens. Läroverksadjunkten Peterson yttrade mot grefve Sparres påstående, att ban ej avfört Lidköping såsom beläget vid någon jernvig utan blott antydt att handeln dragit sig ull jernvägsstationerna i stillet för att förut samla sig istäderna. Han hade uppträdt på uppmaning at en komiteJedamot, och ville han dermed mot en föregående talare visa att mötet ej sammankommit endast för öfverläggningar rörande Thurebergsbanan. Brukspatron Langenberg ansåg de af en talare angifna företrädena hos Sala banan ganska problematiska; och att genom förening med Sala komma in 1 jernvägsnätet trodde han ännu länge komme att tillhöra de fromma önskningarnes område; då deremot bolagsbanan inom ett eller annat år erbjöde denna förmån. Westerås stad och hela orten borde derföre med lif, anda och kraft arbeta för den enskilda banan. Landssekreteraren Treffenberg betygade hr Petterzon sin tacksamhet derför att han vid detta tillfälle gjort sig till språkrör för den opposition, som inom detta samhälle hade yppat sig emot den nya jernviägsplanen, som högst oegentligt af hr Peterson blifvit benämnd Stockholmsbanan, men som snarare borde kallas bergslagsbanan eller helst den nationela banan, efter hvad talaren sedermera ville visa. Denna bana kunde endast vinna på en jemförelse med den af oppositionen hyllade privatbanan Sala—Westerås, hvilken uti den för aktieteckning för samma bana nyligen utgångna inbjudningen blifvit betecknad såsom fördelaktigare såväl för Westmanland-i dess helhet och bergslagen norr om Westerås som äfven för Westerås stad och kringliggande ort än Thureberg—Sevalla-banan. Det felades endast, anmärkte talaren, att man älven velat påstå att Sala—Westeråsbanan skulle för landet i allmänhet blifva fördelaktigare än bergslagsbanan. Men då talaren ämnade uppställa ett program, som vore diametralt motsatt oppositionens, och sålunda ville till mötets besvarande framstilla följande förslag till resolution: Mötet ans r den föreslagna jernvägen ifrån Thureberg på norra stambanan till Sevalla med förgreningar derifrån dela till Engelsberg och dels öfver Westerås till Köping vara af största vigt såväl för landet i allmänhet som för Westmanland och serskildt dess bergslag äfvensom för Westerås stad och kringliggande ort och derföre böra på det kraftigaste understödjas; så ville talaren i större konturer uppdraga bufvudskilen för sin i resolutionsförslaget framställda åsigt. Sålundalvore bergslagsbanan af vigt förland:t, dels efter hvad allmänneligen af fackmän erkändes, ur stategisk synpunkt, dels emdan den utgjorde en föreningslink vester om Mälaren mellan södra och norra Sveriges jernvägsnit, och dels äodtligen derföre att den bereåde utfartsväg för nästan alla våra större bergslager till hufvudstaden samt Miälarehamnarne, under det att det så kallade Sala-systemet blottstillde det strategiska intresset, icke förenade de norra orternas jernbanor med de södras och ej heller betjenade mer än en enda bergslag. och detta endast på ett otillfredsställande sätt. Bergslagsbanan vore vidare, äfven ur Westmanlands synpuust, fördelaktigare än Sala-banan, då denna endast berörde ett hörn af linet och blott gagnade den ena af länets bergslager i dess förbindelser med norrut belägna orter, hvaremot bergslagsbanan genomgekuare linet mera centralt, beredde utfartsviigar för både Skinskattebergs och Norbergs bergslager till Östersjön och Mälaren om sommaren samt åstadkomme en genom de bördigaste trakter ledd förbindelse mellan residensstaden och alla öster, vester och norrut belägna orter. Äfven om man ville taga hänsyn till Westerås stads enskilda intresse, vore bergslagsbanan minst sagdt lika förmånlig som Sala-systenet. Motpartiets argumenjation hade onekligen sin tyngdpunkt deruti att, tot dess förmenande, den till norra stamba