Kl. 11. Fortfarande gamma höjd. Många
skepp passera synkretsen under oss, men våra
signaler, och rop äro fruktlösa: man hvarken
ser eller hör oss, eller kanske gör den oer-
hörda hastigheten af vår fart det omöjligt för
sjömännen att korama oss till hjelp. Det si-
sta antagandet är sannolikast.
Vi hade sjunkit betydligt, och luftseglaren
fick nu den iden att låta styrrepet hänga ned
i hela dess längd (120 kilomåtres) i det svaga
hopp att något under oss passerande skepp
kunde, gripa tag i detsamma och få ballongen
att stanna. Det lyckades icke, och vi måste
åter med stor möda draga upp tåget igen.
Kl. 1142. Ett stort skepp iöster som skju-
ter ett nödskott.
Kl. 11,55. En skonert, dea sista vi skulle
möta på vår väg, gör signal åt oss. Matro-
serna äro på däcket och göra tecken, i det de
marövrera för att komma oss till bjelp. Rol-
lier hänger sig vid skotet, som står i förbin-
delse med ventilen. Vi nedstiga hastigt till
endast några få metres från hafsytan; men
först der märka vi den svindlande hastigheten
af vår fart. De tre minuter, som gått åt för
nedstigandet, hade varit tillräckliga att föra
oss mer än åtta kilomåtres bort från sko-
Derken.
Då var det som vi, inseende omöjligheten
af att blifva räddade af något skepp, bestäm-
de 0s3 för att ånyo stiga, och då vi endast
hade 24 säckar sand öfriga, som vi måste
spara för en sista yttersta ansträngning, be-
slöto vi oss för att uppoffra en säck af privat-
korrespondenser, omkring 60 kilogrammer.
Ballongen steg åter till 3,700 metres ).
Kl. 12,20 e. m. Ett utomordentligt tjockt
töcken omsluter oss. Vi kunna knappast ur
skilja vår ballong. Temperaturens sjunkande
är utomordentligt, och vi lida af köld. Vårt
hår och våra mustascher och isynnerhet ögon-
locken äro snart ingenting annat än ig. Isbark
faller ständigt och jag nödgas afstå från min
filt för att skydda mina stackars dufver. Rol-
ler försöker stiga upp på mina axlar för att
tillsluta ballongens appendix, medan gasen,
som fryser, bildar ett snöregn, som faller ned
öfver våra hufvuden. Det lyckas honom, men
gasen som atvidgar sig stiger nu med kraft
upp i den öfre ballongen, Rollier fruktar, att
en explosion skall åstadkommas genom venti-
lens tillslutande, och stiger tre gånger upp på
mins axlar för att för en stund öppna ventilen.
I, 1. Töcknet blifver allt tätare, och
olyckligtvis för oss synes kölden med hvar
minut tilltaga: Nu är det som vi efter ge-
mensam ingifvelse, emedan vi tro oss alldeles
förlorade, besluta att låta ballongen springa i
luften: Jag vill icke, min chef, försöka ur-
säkta denna handling af förtviflan, d. v. s. af
svaghet, men jag är er skyldig en uppriktig
berättelse, och vi kunde icke stå ut längre.
Jag sände några sista minnesord till mitt af-
lägsna fädernesland, till min hustru och mina
stackars trö små barn, och luftseglaren för-
sökte flera gånger att, få eld på tändstickor.
Men våra kläder, våra fotsulor, ållt hvad hän
strök dem på, var så fuktigt, att ingen sticka
kunde tända. Vår tillförsigt vaknade åter nå-
got litet, och vi sade: Gud vill icke öfver-
gifva oss! i ;
Kl... 2,20... Ballongen. stiger nu med stark
fart till en höjd af omkring 30 kilomötres
öfver hafsytan — ständigt i töcken, Vi se
toppen af en gran, betäckt med ett tjockt la-
ger af snö. Gondolen berörde strax derefter
jorden, och föraren sprang ur utan att förlora
ett ögonblick. Jag ville göra detsamma, men
trasslade in fötterna i ankarrepet och annat
tågverk: öch blef hängande med hufvudet nedåt
utanför gondolen, medan ballongen, som var
lättad från en del af sin tyngd, åter steg med
stor hastighet. Lyckligtvis för mig kunde
Rollier klänga sig fast vid fallrepet, hvilket
något hindrade rörelsen uppåt. Jag begagnade
detta ögonblicks afstannande för att göra mig
lös, och begge kunde vi nu sänka oss från en
höjd. af-20 till 25 mdtres i ett lager af nyfal-
len; snö, som naturligtvis var mjukt och, om-
kring en metres djupt. Vi voro räddade,
och hade räddat vår ballong och våra stackars
dufvor. i
Det var nu fredagen den 25 november 1870.
Det ställe der, vi verkställde vårt lyckliga
nedstigande, kallas Lifjeldet, liggande i det
nordliga Norge under 62 graders och några
minuters nordlig bredd.
) Vi ha sedermera erfarit;:att denna värderika
Packa blifvit uppfiskad af den hörska skohert,
söm följt oss i Hobp att kunna ridda oss. y