Hinden, Vi följde en beslöjad dam på hennes rastlösa flykt, och under hennes ängestfulla kamp med sjelfmörderskafis nattsvarta tankar. Vi lemnade henne vid en jernvägsstation; vi återfinna henne irrando kring Londons för henne okända gator. Den så grymt besvikna Gundla — ty vi behöfva väl knappast upplysa om att det var hon — hade ingen ro, förrän hon lemnåt Frankrikes under bennes fötter brännande jord. Hon tyckte att Kvartenda ögonpar i hela Paris igenkände henne, och betraktade henne: än med hån och än med medlidande. Till. ett annat land; till idel främlingar trängtade hon, och hennes önskan våt nu uppfylld. Stormarna i Kanalen hade icke förmått afkyla den eld, som förtärde hennes Bjerta, menniskohvimlet och de nya föremåleti omkring henne hade icke ett ögonblick mäktåt gripa hennes intresse. Hon hade blott en enda tanke, tanken på att upprätta sig sjelf, en enda känslä, känslån af sin förnedring genom den renasto, den meöst upphöjda af alla känslor — kärleken. O, huru välsignade hon icke nu den far, som hon genom sitt bref, sin bigt kanhända gifvit döden, för den omsorgsfulla uppfostran