Hinden,
Vi följde en beslöjad dam på hennes rast-
lösa flykt, och under hennes ängestfulla kamp
med sjelfmörderskafis nattsvarta tankar. Vi
lemnade henne vid en jernvägsstation; vi
återfinna henne irrando kring Londons för
henne okända gator.
Den så grymt besvikna Gundla — ty vi
behöfva väl knappast upplysa om att det var
hon — hade ingen ro, förrän hon lemnåt
Frankrikes under bennes fötter brännande
jord. Hon tyckte att Kvartenda ögonpar i
hela Paris igenkände henne, och betraktade
henne: än med hån och än med medlidande.
Till. ett annat land; till idel främlingar
trängtade hon, och hennes önskan våt nu
uppfylld.
Stormarna i Kanalen hade icke förmått af-
kyla den eld, som förtärde hennes Bjerta,
menniskohvimlet och de nya föremåleti om-
kring henne hade icke ett ögonblick mäktåt
gripa hennes intresse.
Hon hade blott en enda tanke, tanken på
att upprätta sig sjelf, en enda känslä, känslån
af sin förnedring genom den renasto, den meöst
upphöjda af alla känslor — kärleken.
O, huru välsignade hon icke nu den far,
som hon genom sitt bref, sin bigt kanhända
gifvit döden, för den omsorgsfulla uppfostran