brottslig politik som den, hvilken Frankrike begagnade mot Tyskland... Till och med Frankrikes tillintetgörelse skulle blifva endast temporär. Frankrike skulle resa sig efter sina olyckor likasom Preussen efter Jena. Ettnytt Frankrike skulle utgå från Sådan, och äfven om Paris lades i aska, skulle det utkräfva hämd och slutet af århundradet skulle bevittna ännu blodigare scener än dess början. Tyskland var i Europas centrum en källa af intelligens och civilisation, men det var fara värdt, att om det hängaf sig åt krigiska traditioner, skulle det franska kejsardömet af den 2 december följas af det tyska kejsardömet af den 10 december. Hvad besittningen af Elsass och Lothringen angår, betraktade han det såsom en sekundär fråga. Han ansåg ej besittningen af en eller två provinser mera nödvändig för Frankrikes storhet, ehuru han önskade att de ej måtte gå förlorade för Frankrike. Några at hans landsmän hade gått så långt att säga, att om Elsags och Lothringen förlorades, skulle Frankrike nedstiga till en makt af andra eller tredje rangen. Så tänkte äfven England när det förlorade Calais; men hvilken engelsman beklagade väl nu, att Calais utgjorde en del af Frankrike? Den verkliga garantien för fred mellan Tyskland och Frankrike var icke besittningen af en eller två provinser, utan en uppriktig, redlig förbindelse mellan de två folken. Det har yttrats att den latinska racen förbrukat sina krafter. Detta är icke förhållandet. Den latinska racen har fallit, men den skall åter resa sig. Med hänseende till krigets resultat trodde han, att de skulle blifva tre. Tyskland skulle få en politisk organisation, en kropp motsvarande dess intellektuela och moraliska själ; det skulle blifva en mäktig focus af civilisation i bjertat af Europa — fredligt och liberalt. Frankrike skulle återkallas till sig sjelf, dess stora revolutions löften uppfyllas och sofisters samt kurtisaners regering upphöra. I mina konferenser i Nötre Dame under Adventet år 1867, långt före kriget, yttrade jag: men jag vill framför allt framhålla olyckor, hvilka man ängsligt söker dölja. Ja, medan lyxen fräter på nationens inelfvor, medan kurtisaner midt under detta tilltagande förfall upplyfta sina stolta hufvuden, likt maskar på den kropp, som närer dem, uppstår en annan svärm, innehållande förderf och död, hvilken icke angriper hjertat utan hjernan — sofister, föderfvande det allmänna förnuftet och språket, som är dess organ. Och vidare sade jag: fienden vid våra portar, vår ära fläckad, vårt oberoende hotadt, — om detta är erforderligt för att rycka oss från dem, som förstöra oss, så skall Gud utföra det, emedan han älskar oss och vill rädda oss mot vår vilja. Spring fram ur skidan, Guds och Frankrikes svärd, slutade jag, fullgör ditt verk, gör det snart och fullständigt. — Guds hand kan draga tre goda: resultat af detta olycksaliga krig — en mäktig civilisationsmedelpunkt i Tyskland, hvilket skulle blifva fredligt och liberalt; Frankrike återkalladt till sig sjelf, och dess stora revolutions löften uppfyllda; det tredje resultatet afsåg ett annat land, hvilket äfven var hans — icke hans fädernesland, men hans själs land — Italien. Rom var nu fritt. Påfvens verldsliga makt — gagnelig under en viss tid — hade för längesedan öfverlefvat sig sjelf. Tre gånger hade han besökt Rom; tre gånger hade han sett denna makt på nära håll; tre gånger hade han sökt tvinga sig att vörda densamma — men han såg tydligt, att den endast hvilade på Frankrikes bajonetter, och att den skulle falla i spillror då de undandrogos. Den hade nu fallit, och han tackade Gud för en tilldragelse, sem skulle medverka till Italiens enhet, till. de latinska racernas pånyttfödelse, och framför allt till den för honom så dyrbara, romerskt-katolska kyrkans reform, Den vördige patern blef ofta afbruten af bifall under sitt föredrag, hvaraf inkomsten skall tillfalla det fransyska landtfolk, som lidit genom kriget. TT est rst staken eV BR ST NÄE a VR RINGT RNE HSN EM RN pnAg be EL PPV PKI Ne 4 3 AS VÄ