Rocheforts Lanterne.
Henri Rochefort, hvilken, efter att hafva
utträdt från regeringen, för närvarande tje-
nar såsom simpel soldat vid nationalgardet
i Paris, har, såsom bekant, utgifvit en ny
upplaga af sin sedan ett par år tillbaka sä
beryktade 4Lykta4. I förordet till denna
bok framhåller ham huru de sednare hän-
delserna gifvit rätt åt de omdömen han på
sin tid fällde i Lanterne och hvilka då af
de kejserliga tidningarne bestredos samt af
den kejserliga domstolen förklarades brotts-
liga. Företalet, skrifvet i Rocheforts väl-
bekanta, nog starka stil, har aftryckts i
många franska tidningar och torde äfven här
lisas med ett visst intresse, hvarföre vi
meddela det i öfversättning.
Innan jag publicerar dessa blad i mitt hem-
land — för hvilket de egentligen äro skrifna,
ehuru de först utkommo i ett främmande land,
der jag under mer än ett års tid vecka efter
vecka förde vår vanäras journal, tecknade till
minnes kejsardömets nedrigheter — måste jag
ödmjuka mig inför allmänheten och allvarligt
bedja densamma om förlåtelse.
Allt det föraktliga, förruttnade, vanheder
liga, som gömmes under de 7,350,000 Jja-sed-
lar, hvilka framgiogo ur plebiscit-urnorna, an-
klagar mig ifrigt för våldsamhet. Jag har nyss
läst igenom bevisen för mitt klander; jag har
jemfört hvad jag sagt med de fasor, som kej-
sardömet slutligen hopat öfver oss, med det
resultat hvartill detsamma ledt, och jag vet
icke huru jag skall kunna ursäkta den mild-
het, hvartill jag gjort mig skyldig. ;
Det är icke intrigörer, icke hycklare, icke
ens tjufvar man bör kalla dessa menniskor;
för att finna straff nog grymma i förhållande
till deras brott måste man söka i japanska la-
gen, och endast i svartkonstnärernas ordbok
kan man finna förbannelser, sådana som de
förtjena; Kejsardömet har aldrig varit någon
styrelse. De drinkare, som i tjugu års tid
njutit af en förhatlig hvila i Tuilerier-palat-
sets första våning, ha aldrig utgjort någon re-
gering.
Nej. du skall icke finna rum i historien, bandit!
har Victor Hugo . sagt. Af all denna morali-
ska och politiska -ruttenhet skall intet annat
qvarstanna in ett slags stank som genomträngt
våra kläder, en lemning af vanärans ohyra
eller despotismens liderlighet.
Under sådant förhållande har jag frågat mig
om det verkligen var patriotiskt att inför na-
tionens ögon framstäda den dagliga fort-
gången af denna skamliga sjukdom, hvaraf
vi lidit under så läng tid. lUvad som likväl
bestämt mig för att göra detta, är det odräg-
liga uti att låtay verlden förblifva i den tron
att 38 millioner menskliga varelser kunnat i
tjugu år lefva med bindel för ögonen.
När man en gång i framtiden får läsa om
detta äfventyr på vägen, som hittills kal-
lats kejsardömet och som skall komma de
minst nervösa att utropa: Huru! frans-
männen ha uthärdat detta narrspel i mer än
tjugufyra timmar? Huru! menniskor som an-
ses för att vara förståndiga ha låtit denne
schackrare fästa hederskors på deras bröst?
Huru! det har händt en dag, att då denne
förrädare afreste under förevändning, att han
skulle ställa sig i spetsen för en armå, som
han uppgaf att han ämnade använda till Ita-
liens befriande, folket i Paris spände hästarne
från hans vagn? — då man en gång, sedan
åtskilliga vintrar bredt sina snötäcken öfver
våra kullar, läser härom, skall farfadern säga
till sina små bleka och öfverraskade barnbarn:
Sen på denne gubbe, som nu rörer sig
med stapplande steg; han var fordom en bland
de förblindade som tecknade sig för ett af
Bonaparte beslutadt och garanteradt statslån.
Och -den nya generationen skall vägra att
tro sina öron; men det synes mig trösterikt
att historieskrifvaren då skall kunna svara:
I ,, Det är sannt; men läsen les Chatiments,
läsen Napoleon le Petit, läsen U Histoire
du 2 decembre, läsen äfven la Lanterne,
och I skolen erkänna att tvärsigenom Pietris
och hans gelikars samtliga klor den allmänna
förtrytelsen trängt sig fram och funnit uttryck,
värfvande långt borta soldater för det verk-
liga Frankrike. Det fanns döda, förtviflade,
liknöjda, men det fanns också vaksamma som
väntade på straffets stund och som med spade,
med penna eller med revolver arbetade på
vidgandet af det hål, genom hvilket republi-
ken skulle göra sitt inträde.
Ingen — jag älskar att tro detta — skall
i
;
I
föreställa sig att jag genom detta utgifvande
för andra gången af min Lykta endast velat
begagna ett gynnsamt tillfälle att bevisa det
jag orättvist blifvit dömd till flerårigt fängelse
och många tusen franks böter. Om ni ännu
en gång öfverskådar detta panorama, skall ni
deri finna några spådomar som slagit in —
ack! helt kort efter sedan de uttalades. Må
denna påpekning likväl icke uppfattas såsom
ett bevis om att jag bland mina förtjenster
räknar en viss förnåga att se in i framtiden.
Det gifves blott tre sätt, på hvilka dåliga väl-
den ramla:
Militär-revolution;
Folkuppror;
Tlitländsk invagian