allvarlig och bedjande blick af sin vän, och
Anders Samuel drog sig undan, i det hans
läppar rörde sig konvulsiviskt.
Tack, tack, herr kyrkoherde! — fortsatte
den bittre skämtaren. — Jag ser på era
lerblåa läppar att ni välsignar mig.
Emellertid hade Sara mofvill gt kommit
både med droppflaska och tvättsaker. Hon
räckte de sednare åt Tovenius med en fiendt-
lig blick och visade sedan på dörren till fruns
rum.
Gif kyrkoherdens fru tjugo droppar i i en
tesked. Hon har icke skadat sig det minsta,
men behöfver litet lugn, för att hemta sig
efter fallet. Kom för öfrigt: ihåg, min kära
Sara, att den, som söker mitt bistånd, är all-
tid min vän, om han också: sjolf. känner. sig
vara min fiende, CN
Med dessa ord anbefallde pastor Hjort de
oväntade gästerna i sin trotjenarinnas vård
och skyndade med barnslig. glädje . mot post-
dragaren.
cHör du, Kristi efterföljare! — puttrade
kronofogden, i det han följde sin vän in i
dennes lilla arbetsrum. — Hvyarför begagnade
du inte tillfället att riktigt andligen örfila upp
den spetsbofven, om du inte vill göra det
lekamligen? Hade jag vetat förut att det var
han, som låg der framstupa i dyn, tror jag
att jag tryckt ner honom djupare, för att en
gång låta Honom riktigt supa som han kokar.
cSer du, ser du, huru himlen belönar den,