allvarlig och bedjande blick af sin vän, och Anders Samuel drog sig undan, i det hans läppar rörde sig konvulsiviskt. Tack, tack, herr kyrkoherde! — fortsatte den bittre skämtaren. — Jag ser på era lerblåa läppar att ni välsignar mig. Emellertid hade Sara mofvill gt kommit både med droppflaska och tvättsaker. Hon räckte de sednare åt Tovenius med en fiendtlig blick och visade sedan på dörren till fruns rum. Gif kyrkoherdens fru tjugo droppar i i en tesked. Hon har icke skadat sig det minsta, men behöfver litet lugn, för att hemta sig efter fallet. Kom för öfrigt: ihåg, min kära Sara, att den, som söker mitt bistånd, är alltid min vän, om han också: sjolf. känner. sig vara min fiende, CN Med dessa ord anbefallde pastor Hjort de oväntade gästerna i sin trotjenarinnas vård och skyndade med barnslig. glädje . mot postdragaren. cHör du, Kristi efterföljare! — puttrade kronofogden, i det han följde sin vän in i dennes lilla arbetsrum. — Hvyarför begagnade du inte tillfället att riktigt andligen örfila upp den spetsbofven, om du inte vill göra det lekamligen? Hade jag vetat förut att det var han, som låg der framstupa i dyn, tror jag att jag tryckt ner honom djupare, för att en gång låta Honom riktigt supa som han kokar. cSer du, ser du, huru himlen belönar den,