-Pr ÅvVOUO ee bränvinet från anno 1780 så i hufvudet, att ruset inte dunstat bort ännu? Det är endast förhärdelsen, som kan håna en: olycklig! — stönade Tovenius, som inte ens -hade trösten att sjelf kunna torka rent sitt ansigte, ty händerna voro ordentligt behandskademed tjoek blålera. Seså, var lugn; herr kyrkoherde! Jag känner medömkan med en så djupt fallen medmenniska, att dyn ännu skenbarligen klibbar vid honom. Men begär inte medlidande, då ni inte det ringaste har skadat er. — Om jag hade en eldtång, skulle jag med den föra er in till er aimabla fru, enkesuputskan, men nu nödgas jag visa er vägen på vederbörligt afstånd. Jaha, så liten karl ni är, har ni ändå tycke för stora fruntimmer; ty er lilla fru tycks hålla i vidd Hvad Gundla Hjort höll i höjd. —Så der ja, framåt marsch till tvättfatet! Om det bara är möjligt att finna så mycket vatten, att det förslår att tvaga ers helighet ren. Hvart för ni mig, ogudaktiga menniska?4 — stanimade Tovenius, som inom sig skälfde af rasori öfver kronofogdens gyckel och sin egen vanmakt. 40, Israel, dina profeter ärö såsom räfvar i öknene!4 — replikerade kronofogden. Hvart för ni mig? frågar jag.4 — Gudsmannen stannade vid porten till pastorns hus. seTill tvättbaljan, förstås. Ni vill väl inte vis er eådan Hi verkligen är inför hela staden?