-Pr ÅvVOUO ee
bränvinet från anno 1780 så i hufvudet, att
ruset inte dunstat bort ännu?
Det är endast förhärdelsen, som kan håna
en: olycklig! — stönade Tovenius, som inte
ens -hade trösten att sjelf kunna torka rent
sitt ansigte, ty händerna voro ordentligt be-
handskade- med tjoek blålera. -
Seså, var lugn; herr kyrkoherde! Jag kän-
ner medömkan med en så djupt fallen med-
menniska, att dyn ännu skenbarligen klibbar
vid honom. Men begär inte medlidande, då
ni inte det ringaste har skadat er. — Om
jag hade en eldtång, skulle jag med den föra
er in till er aimabla fru, enkesuputskan, men
nu nödgas jag visa er vägen på vederbörligt
afstånd. Jaha, så liten karl ni är, har ni
ändå tycke för stora fruntimmer; ty er lilla
fru tycks hålla i vidd Hvad Gundla Hjort höll
i höjd. —- Så der ja, framåt marsch till tvätt-
fatet! Om det bara är möjligt att finna så
mycket vatten, att det förslår att tvaga ers
helighet ren.
Hvart för ni mig, ogudaktiga menniska?4
— stanimade Tovenius, som inom sig skälfde
af rasori öfver kronofogdens gyckel och sin
egen vanmakt.
40, Israel, dina profeter ärö såsom räfvar
i öknene!4 — replikerade kronofogden.
Hvart för ni mig? frågar jag.4 — Guds-
mannen stannade vid porten till pastorns hus.
seTill tvättbaljan, förstås. Ni vill väl inte
vis er eådan Hi verkligen är inför hela staden?