ord, bedöfvad af den öfverväldigande tanken
på naturens kraft och menniskans svaghet.
Han erfor, till sin stora förvåning, att han
icke hade någon känsla af afgrunden under
sig. Verlden tycktes aflägsna sig från bal-
longen, I stället för att bländas af den ofant-
liga synkrets, som öppnades för hans blickar,
intogs han af häpnad öfver den tota!a från-
varon af allt pittoreskt i den gränslösa rym-
den under honom. Jorden förekom konom
som en matta med illa tecknadt mönster, eller
förr såsom en matta, i hvilken de olika fäår-
gerna voro sammanväfda helt och häHet på
slump. Ljusets styrka och föremålens stor-
lek gjorde icke längre, i saknad af skugga och
proportioner, samma intryck som annars. Na
turen, sedd från en ballong, var enligt hr Gam-
bettas uppfattning ett dåligt skuagspel, och
Söderns konstälskande barn tackade himlen då
han åter nådde jorden, och kom in uti en
sfer, der man har une point de revistance i
striden mot skapelsens tyranniska makter.
Hr Spuller, Gambettas följeslagare, hvilken,
såsom jag förmodar, är af tysk härkomst lik-
som hans utseende är tyskt, erfor helt andra
intryck. Han njöt af känslan att föras bort
lika hjelplös som om han hade varit en spån
flytande på en ström. Den teutoniska rasens
böjelse för panteism gjorde sig gällande hos
honom. Han var glad, liksom hinduern, att
få gå upp i det Stora Hela. Hos hr Gambetta
uppenbarade sig åter den gallo-latinska rasens
böjelse att verka mot naturen, som ligger på
botten af hvarje artistiskt sinne. Amerikanaren
studerade ballongfirden, jemförd med en färd
med ånga. Han hade lidit af obehaget att ge-
nomresa kontinenten i jernvägskupåer och hans
uppmärksamhet drogs från frågans pittoreska
sida till dess praktiska. Hr Martin, som är
en väderbiten sjöofficer, talar med en nästan
vidskeplig vördnad om denna mycket kalla de-
cembermorgons korta timmar. Jules Favro
(ballongen) uppsteg genast öfver de snömoln,
som förmörkade himlen, och inkom i en bi-
tande kall luftström, af hvilken han med vex-
laode fart framdrefs i vestlig riktning. Hr
Martin säger, att han kände sig till mods så-
som en man, som blifvit lefvande begrafven i
en stor och kall graf och icke längre kan nås
af menniskors deltagande och bistånd. Det var
svart under honom. Stjernorna öfver hans huf-
vud blickade icke väpligt emot honom och några
moln förmörkade genast de stjernbilder, ge-
nom hvilka seglare vägleda sig öfver Oceanen.
Luftseglarnes instrument hade kommit i olag,
i följd hvaraf hvarken hr Martin eller bang
följeslagare kunde säga, i hvilket väderstreck
de flögo fram. KI. 4 fingo de se en vatten-
yta. Som de trodde det vara Loire, läto de
ballongen länsa undan. Men straxt derpå fingo
de sigte på ett fyrtorn och några fartyg med
lanternor på förtoppen. Martio, som är från
departementet Finistöre, märkte straxt hvar
han var hemma. och med en sjömans raskhet
vidtog han genast åtgärder för att ögonblickli-
gen nedstiga öfver Belle-Isle. Några tusen fot
till, och han och hans följeslagare voro för-
lorade, ty de voro nästan vid öss vestra kust.
Han klättrade upp i tågverket och ryckte upp
ventilen, hvars snöre af den storm, i hvilken
de färdades, hade törts utom håll för honom.
Nedstigandet skedde så hastigt, att hr Martin
och hans vän förlorade medvetandet. Deras
ballong flög fram såsom ett såradt vidunder,
slet af taket på ett hus, bröt ikull en vägg
och slog ursinnigt emot en gammal bykyrka,
der deao sista gasen pressades ut ur dess
kallikå-omhölje. Då hr Martin återkom till
medvetande, fann han att några kustvakter
hade skyndat till hans bistånd och qvarhöllo
gondolen, ur hvilken den andre luftseglaren
kastats vid en af ballongens svängningar. Då
de gingo för att uppsöka honom, funno de ho-
nom badande i blod och fullkomligt medvets-
lös. Öns doktor hemtades genast. Han kom,
åtföljd af hr Armand Trochu, generalens bro-
der. Hr Armand Trochu har en liten egen-
dom på Belle Isle, der han bor med sin mo-
der, som är 83 år fyllda och infödd på ön.
Det var, eget nog, taket på Armand Trochus
hus, som bortslets af Jules Favre. Den
gamla damen tillhör, i fråga om sina religiösa
åsigter, det ultrakatolska la Bretagne. Hon
försäkrar att hon . hela natten hade bedt
om ett tecken från himlen på att Frank-
rike måtte räddas genom hennes son och att
hon, då takstolarne brakade öfver hennes huf-
vud, utropade till sin dotterdotter: la provi-
dence du roi de Prusse ne va pas gagner la
partie; en voilå la preuve.) Ehuru denna
anekdot är berättad af en luftseglare, hr
Martin, får den icke räknas bland 1870 års
skepparhistorier.
) I öfversättning: Preussiska kungens Försyn
vinner icke partiet; här ha vi tecknet!
TT RA Amman a mr År Ar