Högt upp i molnen. En engelsk korrespondent meddelar följande högst intressanta skildring af två märkliga luftresor, samtidigt företagna från Paris den 1 december: k Jag var i går skrifver korrespondenten, i sällskap med två herrar, som ha gjort de märkligaste af alla luftresor, hvilka utförts sedan Paris cernerades. Det var hr May, amerikanaren, som lemnade hufvudstaden på samma gång som hr Gambetta, ehuru i en annan ballong, och hr Martin, hvilka nedstego vid Belle-Isle i ballongen Jules Favre den 1 december. Deras intryck voro fullkomligt olika hr Gambettas, som för mig har beskrifvit hvad han erfor under sin luftseglats från Paris till Montdidier. Den amerikanska herrn var alldeles förtjust i ballongens lätta rörelser. Ingenting — sade han —kunde vara angenämare. Der flög man i väg, långt hastigare än med ett snälltåg, utan den ringaste skakning eller minsta känsla af luftdraget. Vinden låg icke i ansigtet och man kände den knappt på ryggen. Det var icke något buller, intet dam, intet rassel, utan den mest behagliga, glidande rörelse. Fjärran från de preussiska kulorna, som på ett föga behagligt sätt hveno kring luftseglarnes öron, var det enda oangenäma den obetydliga gaslukten, som under hela resan vittnade om den dåliga fernissa, som Nadar begagnar vid tillverkningen af sina kallikå-ballonger. Nedstigandet talar hr May om såsom rakt ingenting. Gondolen vidrörde marken så behändigt som en flygande fågel, hoppade sedan lika lätt femtio fot upp i luften och drogs sedan med lätthet åter till jorden af några bönder, till hvilka rep hade blifvit utkastade. Itt af de fenomen, som amerikanaren iakttog under ballonugresan, var det stora afstånd, hvarpå artikulerade ljud i de högre regionerna tydligt kunde förnimmas. Hrr May och Reynolds samtalade öfver Creil på ett otroligt afstånd med hrr Spuller och Gambetta. De kunde förstå hvad tyskarne skreko till hvarandra, churu de voro mer än 6.000 fot öfver dem. Den lifvande inverkan resenärerna rönte af sin höga ståndpunkt för minskades icke af de muskötsalfvor, som mot dem aflossades under det de frukosterade i sin gondol och då och då nedkastade några smakbitar till soldaterna under dem för att visa, att man i Paris ännu icke behöfde um bära bordets läckerheter. Gambettas intryck voro helt ochhållet olika. Han var nästan, för att begagna hans egua