säga mig, att jag i min ordning ber att få höra af er mun liten smula sanning? Förtjusande mamsell Gundla, tror ni då inte att det är sanning, att jag, allt sedan jag såg er första gången, inte haft någon annan tanke än att få återse er? Jag har sökt er öfver hela Paris, så som man letar efter en förlorad dyrbar skatt, och jag skulle aldrig ha gifvit mig någon ro, förrän jag återfunnit er, då slumpen, den lycksaligaste slump gjorde mig för andra gången till er riddare. ssOch låter er för andra gången påminna mig om era tjensters — afbröt Gundla med ett ironiskt leende. — Ni tyckes frukta att jag skall kunna glömma min tacksamhetsskuld.t Ja, det är rätt, straffa mig med ert hån, men belöna mig också för att jag begär så litet som en smula tacksamhet. Men hvad var det vidare för sanning ni önskade höra?! XJo, en sanning, som skall afgöra om jag bör återse er eller inte. tMed en sådan definition kunde ni nästan tvinga mig att bli lögnare — replikerade Fingal artigt. CKänner ni någon fröken Eleonore v. Dörben?4 — sporde Gundla och fästade sina blickar på sin gäst. Fingal spratt till vid detta namn, men fattade sig snart. CÄn sen? Hvad har ni för intresse i att frågan besvaras med ja eller nej? ZIntresset för mitt eget väl eller ve.