säga mig, att jag i min ordning ber att få
höra af er mun liten smula sanning?
Förtjusande mamsell Gundla, tror ni då
inte att det är sanning, att jag, allt sedan
jag såg er första gången, inte haft någon an-
nan tanke än att få återse er? Jag har sökt
er öfver hela Paris, så som man letar efter
en förlorad dyrbar skatt, och jag skulle al-
drig ha gifvit mig någon ro, förrän jag åter-
funnit er, då slumpen, den lycksaligaste slump
gjorde mig för andra gången till er riddare.
ssOch låter er för andra gången påminna mig
om era tjensters — afbröt Gundla med ett
ironiskt leende. — Ni tyckes frukta att jag
skall kunna glömma min tacksamhetsskuld.t
Ja, det är rätt, straffa mig med ert hån,
men belöna mig också för att jag begär så
litet som en smula tacksamhet. Men hvad
var det vidare för sanning ni önskade höra?!
XJo, en sanning, som skall afgöra om jag
bör återse er eller inte.
tMed en sådan definition kunde ni nästan
tvinga mig att bli lögnare — replikerade
Fingal artigt.
CKänner ni någon fröken Eleonore v. Dör-
ben?4 — sporde Gundla och fästade sina
blickar på sin gäst.
Fingal spratt till vid detta namn, men
fattade sig snart.
CÄn sen? Hvad har ni för intresse i att
frågan besvaras med ja eller nej?
ZIntresset för mitt eget väl eller ve.