half dags förlopp fick det tyska öfverkommandot väderkorn af, att Chanzy marscherat mot Le Mans, och så väl hade denne förstått att dölja sina rörelser, att preussarne ännu den 20 framsköto afdelningar mot Tours för att öfvertyga sig. huruvida hufvudstyrkan af franska armån verkligen icke befunne sig der. Allt detta måste icke blott erkännas, utan när man vill vara opartisk må det sägas rent ut, att den franska öfverbefälhafvaren under de få dagar, han beklädt sin vigtiga post, visat mer skicklighet och större fältherreegenskaper än alla hans föregångare tillsammans under hela kriget. Men just med särskild hänsyn till hvad general Chanzy hittills uträttat kunna vi icke tro, att har från Le Mans tänker på att marschera direkt på Paris. En af strategiens vigtigaste grundsatser är nemligen den, att aldrig söka vinna ett biändamål förrän styrkan iett afgörande slag blifvit proberad. Segray; man i detta, skall man med detsamma vyåna sitt biändamål, men förlorar man bataljen, så har man åtminstone icke bragt sig sjelf i cen farlig ställning och kan således rädda armön undan em katastrof. Den vid Le Mans stående franska härershar uppenbarligen Paris undsättning till mår, men då den har prins Fredrik Kärls och storhertigens af Mecklenburg arm6er framför sig, måste general Chanzys första uppgift vara att slå dessa. Lyckas han göra detta, så skall cerneringen af Paris, åtminstone på södra sidan, upphöra af sig sjelf, och han kan då obehindradt marschera till Versailles och förena sig med Ducrot. Förlorar Chanzy deremot bataljen, kan han dock i hvilket fall som helst draga sig tillbaka till endera af de befästade sjöstäderna Cherbourg eller Brest, för att der åter samla pya krafter och, om Paris under tiden icke kapitulerar, ännu en gång försöka att komma hufvudstaden till hjelp. Helt annorlunda skulle emellertid saken ställa sig om Chanzy försökte i nordlig riktning kringgå den framför honom stående tyska armån och kasta sig mot Versailles. Vid ett sådant försök skulle ju Fredrik Karl göra front mot norr och kasta sina kolonner i fransmännens rygg och flånk, medan man efter all sannolikhet från Versailles samtidigt skickade 2 å 3 divisioner att möta dem. Om det under så ogynnsamma förhållanden likväl lyckades den franska generalen att tillkämpa sig seger, vunne han dock ej mer än att han med mindre risk slagits vid Le Mans; men blir han slagen, är han ock med detsamma afskuren från sin reträttlinie till Brest eller Cherbourg och drifves upp mot Seinen för att der sannolikt alldeles upprifvas. Det är ej tvifvel om att icke de franska härförarne togo alla dessa omständigheter under allvarligt öfvervägande och att de betänka sig två gånger, innan de på ett lättsinnigt sätt utsätta Frankrikes sista armå för en katastrof. x xx Angående striden vid Pont-Noyelles den 23 skrifver militärförfattaren i en wienertidning: DVDeu taktiska segern den 23 tillhör obestridligt preussarne, ehuru den omständigheten, att Faidherbes förföljande först den 25 kunnat företagas, torde utvisa, att den Manteuffelska arm6as taktiska sammanhang lidit mycket. andra sidan är franska nordarmåns existens i och för sig af hög strategisk betydelse, ty den nödvändiggör detacheringen af tvenne preussiska kårer mot norr, hvilka således icke kunna användas i den afgörande striden söder eller vester om Paris. Faidherbe har dessutom handlat mycket klokt, då han icke förnyade striden den 24:de och derigenom räddade armån för en katastrof. Han har uppfyllt sin uppgift — ty man kunde knåppast vänta, att hans mening var att direkt undsätta Paris. Det mest ogynsamma för tyskarne i norra Frankrike ligger deri, att de icke kunna följa efter fransmännen, utan att lemna ryggen öppen på de trupper, som cernera Paris norra front. Dessutom ligga der starka fästningar, Arras, Lille, Douai och Valenciennes, hvilka ännu befinna sig i fransmännens händer. I rapporten om denna strid uppgifver Faidherbe att fransmännens förlust, enligt det första förberedande öfverslaget, uppgick till 200 döda och 1,000 och 1,200 sårade, de festa lätt. Tyskarnes förluster kände han icke vid rapportens afgifvande, men han säger att häns artilleri, som blef väl serveradt, måtte ha anställt stor förödelse ifiendens leder. oo Gambetta besökte kort före jul Bourbakis AE LO