half dags förlopp fick det tyska öfverkomman-
dot väderkorn af, att Chanzy marscherat mot
Le Mans, och så väl hade denne förstått att
dölja sina rörelser, att preussarne ännu den
20 framsköto afdelningar mot Tours för att
öfvertyga sig. huruvida hufvudstyrkan af fran-
ska armån verkligen icke befunne sig der.
Allt detta måste icke blott erkännas, utan när
man vill vara opartisk må det sägas rent ut,
att den franska öfverbefälhafvaren under de
få dagar, han beklädt sin vigtiga post, visat
mer skicklighet och större fältherreegenskaper
än alla hans föregångare tillsammans under
hela kriget.
Men just med särskild hänsyn till hvad
general Chanzy hittills uträttat kunna vi icke
tro, att har från Le Mans tänker på att mar-
schera direkt på Paris. En af strategiens
vigtigaste grundsatser är nemligen den, att
aldrig söka vinna ett biändamål förrän styr-
kan iett afgörande slag blifvit proberad. Se-
gray; man i detta, skall man med detsamma
vyåna sitt biändamål, men förlorar man batal-
jen, så har man åtminstone icke bragt sig sjelf
i cen farlig ställning och kan således rädda
armön undan em katastrof. Den vid Le Mans
stående franska härershar uppenbarligen Pa-
ris undsättning till mår, men då den har prins
Fredrik Kärls och storhertigens af Mecklen-
burg arm6er framför sig, måste general Chan-
zys första uppgift vara att slå dessa. Lyckas
han göra detta, så skall cerneringen af Paris,
åtminstone på södra sidan, upphöra af sig sjelf,
och han kan då obehindradt marschera till
Versailles och förena sig med Ducrot. För-
lorar Chanzy deremot bataljen, kan han dock
i hvilket fall som helst draga sig tillbaka till
endera af de befästade sjöstäderna Cherbourg
eller Brest, för att der åter samla pya kraf-
ter och, om Paris under tiden icke kapitule-
rar, ännu en gång försöka att komma hufvud-
staden till hjelp. Helt annorlunda skulle emel-
lertid saken ställa sig om Chanzy försökte i
nordlig riktning kringgå den framför honom
stående tyska armån och kasta sig mot Ver-
sailles. Vid ett sådant försök skulle ju Fre-
drik Karl göra front mot norr och kasta sina
kolonner i fransmännens rygg och flånk, me-
dan man efter all sannolikhet från Versailles
samtidigt skickade 2 å 3 divisioner att möta
dem. Om det under så ogynnsamma förhål-
landen likväl lyckades den franska generalen
att tillkämpa sig seger, vunne han dock ej
mer än att han med mindre risk slagits vid
Le Mans; men blir han slagen, är han ock
med detsamma afskuren från sin reträttlinie
till Brest eller Cherbourg och drifves upp mot
Seinen för att der sannolikt alldeles upprifvas.
Det är ej tvifvel om att icke de franska här-
förarne togo alla dessa omständigheter under
allvarligt öfvervägande och att de betänka sig
två gånger, innan de på ett lättsinnigt sätt
utsätta Frankrikes sista armå för en katastrof.
x
xx
Angående striden vid Pont-Noyelles den
23 skrifver militärförfattaren i en wiener-
tidning:
DVDeu taktiska segern den 23 tillhör obestrid-
ligt preussarne, ehuru den omständigheten, att
Faidherbes förföljande först den 25 kunnat
företagas, torde utvisa, att den Manteuffelska
arm6as taktiska sammanhang lidit mycket.
andra sidan är franska nordarmåns exi-
stens i och för sig af hög strategisk betydelse,
ty den nödvändiggör detacheringen af tvenne
preussiska kårer mot norr, hvilka således icke
kunna användas i den afgörande striden söder
eller vester om Paris. Faidherbe har dess-
utom handlat mycket klokt, då han icke för-
nyade striden den 24:de och derigenom räd-
dade armån för en katastrof. Han har upp-
fyllt sin uppgift — ty man kunde knåppast
vänta, att hans mening var att direkt undsätta
Paris.
Det mest ogynsamma för tyskarne i norra
Frankrike ligger deri, att de icke kunna följa
efter fransmännen, utan att lemna ryggen öp-
pen på de trupper, som cernera Paris norra
front. Dessutom ligga der starka fästningar,
Arras, Lille, Douai och Valenciennes, hvilka
ännu befinna sig i fransmännens händer.
I rapporten om denna strid uppgifver
Faidherbe att fransmännens förlust, enligt
det första förberedande öfverslaget, uppgick
till 200 döda och 1,000 och 1,200 sårade,
de festa lätt. Tyskarnes förluster kände
han icke vid rapportens afgifvande, men han
säger att häns artilleri, som blef väl serve-
radt, måtte ha anställt stor förödelse ifien-
dens leder.
oo
Gambetta besökte kort före jul Bourbakis
AE LO