Lefve republiken! Omkring femton perso-
ner, deribland två nationalgardesofficerare,
förrättade exekutionen. De qvinliga furier,
som föranledt detta brott, uppställde sig på
båda sidor om Arnaud, för att riktigt njuta
af det blodiga skådespelet, och när ett par af
åskådarne försökte befria Arnaud, rusade de
fram till dem, hotande dem med att de också
skulle bli skjutna, om de icke höllo sig stilla.
Sedan den första salvan var afskjuten, visade
det sig att Arnaud ännu lefde, och denna
syn gjorde det starkaste intryck på åskådarne.
De ropade: Nåd! nåd! och mördarne visade
sig tveksamma. Då framträdde en femtonårs
gosse, tog ett vapen och gaf Arnaud nådestöten.
Sedan dådet var fullbordadt, förde mördarne
den liflösa kroppen till mairen i 4:de arron-
dissementet, hos hvilken de sjeltva drogo för-
sorg om att den mördades död och dödssätt
offcielt konstaterades. Arnauds hustru infann
sig der och svimmade, då hon fick se sin mans
sargade kropp. Han hade enträget bedt om
att han skulle tå taga afsked af sin hustru
och sina barn, innan han dödades; men hans
bödlar nekade att uppfylla denna bön. Arnaud
var verkmästare vid en sidenfabrik i Croix-
Rousse och känd såsom en entusiastisk repu-
blikan. Hars namn fanns också på kejser-
liga polisens förteckningar öfver personer, som
genast skulle arresteras, såsnart någon vigti-
gare politisk kris mträffade. Hans mord väckte
en utomordentlig rörelse i Lyon, och icke
minst i Croix-Rousse. Man antager att denna
händelse skall göra den röda fanan, som npu-
mera kallas mordets fana impopulär i Lyon).
Stadens kommunalstyrelse har beslutit att Ar-
nauds barn skola adopteras af kommunen och
tillerkänt hans enka en pension. Arnaud skulle
begrafvas med offentliga hedersbevisningar och
hela nationvalgardet följa honom till grafven.