Lefve republiken! Omkring femton personer, deribland två nationalgardesofficerare, förrättade exekutionen. De qvinliga furier, som föranledt detta brott, uppställde sig på båda sidor om Arnaud, för att riktigt njuta af det blodiga skådespelet, och när ett par af åskådarne försökte befria Arnaud, rusade de fram till dem, hotande dem med att de också skulle bli skjutna, om de icke höllo sig stilla. Sedan den första salvan var afskjuten, visade det sig att Arnaud ännu lefde, och denna syn gjorde det starkaste intryck på åskådarne. De ropade: Nåd! nåd! och mördarne visade sig tveksamma. Då framträdde en femtonårs gosse, tog ett vapen och gaf Arnaud nådestöten. Sedan dådet var fullbordadt, förde mördarne den liflösa kroppen till mairen i 4:de arrondissementet, hos hvilken de sjeltva drogo försorg om att den mördades död och dödssätt offcielt konstaterades. Arnauds hustru infann sig der och svimmade, då hon fick se sin mans sargade kropp. Han hade enträget bedt om att han skulle tå taga afsked af sin hustru och sina barn, innan han dödades; men hans bödlar nekade att uppfylla denna bön. Arnaud var verkmästare vid en sidenfabrik i CroixRousse och känd såsom en entusiastisk republikan. Hars namn fanns också på kejserliga polisens förteckningar öfver personer, som genast skulle arresteras, såsnart någon vigtigare politisk kris mträffade. Hans mord väckte en utomordentlig rörelse i Lyon, och icke minst i Croix-Rousse. Man antager att denna händelse skall göra den röda fanan, som npumera kallas mordets fana impopulär i Lyon). Stadens kommunalstyrelse har beslutit att Arnauds barn skola adopteras af kommunen och tillerkänt hans enka en pension. Arnaud skulle begrafvas med offentliga hedersbevisningar och hela nationvalgardet följa honom till grafven.