— LU dagar, alltsedan en liten scen hos restauranten förefallit mellan honom och madame Regnier, som fört honom afsides och samtalat om någonting så lifligt, att bådas kinder blossat, och att baron Fingal satiriskt bugande straxt derefter tagit sin hatt och försvutinit. Madame Regnier hade ingenting veiat förkl.r2, men endast med en liten hänsyftning antydt att en Srupturet egt rum, och att de båda tvistande plötsligen afklippt sina vänskapstrådar. Gundla vågade knappast tillstå för sig sjelf huru dödande långa dessa tre dagar förefallit henne, och huru hon riktigt längtade efter Fingal. Hon hade icke tändt något ljus, ty gaslykan utanför hennes fönster i den lilla entresolvåning, madame Regnier bebodde, spred ett mer än tillräckligt sken öfver rummet. En orkanlik storm jagade genom gatorna i Paris, och då det hus, hvaruti Gundla bodde bilda!e sammanbindningspunkten mellan två til en liten öppen plats utmynnande gator, hade vinden, som kom från den angränsande stora Place de la MadeleineX, en riktigt kärkommen afloppskanal red åt Rue Duphot. Också tjöt den sin fröjd genom de otäta fönsterrutorna och tvingade Gundla att flytta sin stol långt in i rummet. Då hördes bakom d t tunna sängomhänget ett underligt klagande läte likt de djupa tonerna hos en violoncell. Gundla spratt upp ur sina drömmerier. Ljudet