— LU
dagar, alltsedan en liten scen hos restauran-
ten förefallit mellan honom och madame Reg-
nier, som fört honom afsides och samtalat om
någonting så lifligt, att bådas kinder blossat,
och att baron Fingal satiriskt bugande straxt
derefter tagit sin hatt och försvutinit.
Madame Regnier hade ingenting veiat för-
kl.r2, men endast med en liten hänsyftning
antydt att en Srupturet egt rum, och att
de båda tvistande plötsligen afklippt sina
vänskapstrådar.
Gundla vågade knappast tillstå för sig sjelf
huru dödande långa dessa tre dagar förefallit
henne, och huru hon riktigt längtade efter
Fingal.
Hon hade icke tändt något ljus, ty gaslyk-
an utanför hennes fönster i den lilla entresol-
våning, madame Regnier bebodde, spred ett mer
än tillräckligt sken öfver rummet.
En orkanlik storm jagade genom gatorna i
Paris, och då det hus, hvaruti Gundla bodde
bilda!e sammanbindningspunkten mellan två
til en liten öppen plats utmynnande gator,
hade vinden, som kom från den angränsande
stora Place de la MadeleineX, en riktigt kär-
kommen afloppskanal red åt Rue Duphot.
Också tjöt den sin fröjd genom de otäta fön-
sterrutorna och tvingade Gundla att flytta
sin stol långt in i rummet. Då hördes bakom
d t tunna sängomhänget ett underligt klagande
läte likt de djupa tonerna hos en violoncell.
Gundla spratt upp ur sina drömmerier. Ljudet