mager. Äfwen andra dylifa puts berättas, ge-
nom hwilfa främlingarne ingåfwo rysfarne mörd-
nad jamt ffaffade fia fieljwa trygghet.
Daltadt fångarnes belägenhet fåledes i all-
mänbhet war bättre, än de funnat och mågat hop-
vas, qwarlefde fäderneslandet i få lifligt minne
hos dem, att många, trot3 de otaliga fwårigheter,
iom ftällde fig ti mägen för utförandet af fådana
nlaner, förfölte genom flyft befria fig och åter
wända till fofterlandet. 3 Sidirien blefiwo fån:
garne ej heller bewafade med få ftor noggrannhet
jom ti Nypland, hwarför rynmningsförfök derifrån
ej mworo fälljynta. Man har flere fagolifa be-
vättelfer om bhurudana lidanden flyftingarne ut-
iodo, med hwillet mod och Hwilfen fintlighet de
väddade fig ur fmårigheter, famt förtjusningenr hos
de få, fom Ilydadas nå fina önffningars mål.
Hela mwedor och månader måfte de fmyga fig fram
genom flogar och ödemarker, och, då de manligen
sj mworo förjedda med mapen, fingo de lifnära fig
of rötter, bär jamt mildfogelsägg och ungar.
Emellertid mar denna foft naturligtvis nog napp
od) felades ibland helt och hållet, få att de, vaf-
adt fin ftora förmåga att umbära, af fungerne
mal drefmos till menniffors boningsplatfer, i
ymwiltet fall en förnyad och fvårare fångenffap
blef deras lott, om ej de ryffe bönderae acnojt
bjelflogg fitt byte. Genom de undersarafte fame
manläniningar af Händelfer lydades dod några,
ir, jemnförelfemis ide få, återmända till fofter-