--S AV
Vore det inte nattetid, skulle jag ledsna
ut dem, men nu slipper man jua inte in på
något stället — menade Fiogal. — Emeller-
tid ha vi en heders- och säkerhetsvakt, ifall
vi skulle attackeras af några oordniuvgens vän-
ner, som ta sin hufvudsakligaste motion så
här dags på dygnet.
Jag har lust att be dem om en pris snus
— skrattade bror August. — Det är inte
första gången jag samspråkar med en ser-
gent de ville. De ä hyggliga karlar för
det mesta, fast de lägga lite för mycket an
på att i sitt yttre likna presidenten. Men i
dessa jemnlikhetens tider kan den ena ser-
geanten lika lätt bli president som den andra.
Nu hördes plötsligen från den under nut-
ten så folktomma gatan högljudt tal som
mellan några tvistande. Ett handgemäng var
å färde, det kunde man märka på de mustiga
ederna, och bland karlarnes stämmor blandade
sig ångestrop af qvinmliga röster.
De båda svenskarne skyndade framåt.
En gäll signalhvissling från de stridande
kallade de båda spejande sergeanterna till
hjelp. Det var en polispipa, som ljöd i natten.
Snart märkte Fingal tre unga män i slags-
mål med ordningens väktare, och två damer
uppkrapna längs väggen af ett hus.
Medan Sbror August stannade och stude-
rade tvistefrågan, skyndade vår husarlöjtnant
fram och bad damerna anförtro sig åt hans
beskydd, ty annars skulle de måhända bli