tycktes rasa, desto skarpare fixerades han af
bror August, hvilken med det största lugn
i verlden mötte den förnäme mannens blic-
kar. Slutligen, just som de båda landsmän-
nen trodde honom i begrepp att tilltala dem,
gjorde han i stället en plötslig venstersväng,
och syntes efter några sekunder i samtal med
ett par af betjeningen, hvilka djupt bugande
mottogo en befallning, som tydligen rörde de
båda oförsynte nordboerna.
Ser du, ser du! hviskade Fingal. — Det
der rör oss! Nu bli vi sannolikt observerade
och bespejade hela natten. Vi förefalla miss-
tänkta, och allt det der för dina fördömda
studiergt skull. Yan man då inte betrakta
folk, utan att det klart och tydligt skall
märkas ?4
CHvarför tål inte folk vid att bli betrak-
tade? När man spökar ut sig som en narr,
så är det väl för att väcka uppseende; och
på den der lilla gubbsprätten fattades det
sannerligen bara små bjellror på frackskörten.
Tyst, tyst! Der ha vi presidenten! Kom
ska vi tränga oss fram och uppfånga er strålo
af nådens sol.4
tSom bara utstrålar iskylat — svarade
bror August.
Fingal Elghjerta drog gin landsman med
sig genom de bländande salonger, som skilde
dem från herrskaren, och efter en stund
stodo de på ett afstånd af tre eller fyra al-
nar från honom.