fallen till 3,000,000 silfverrubel. Korrespondens från Skåne. Den 19 december.) Herr redaktör! Ni torde på sednare tiden blifvit van att betrakta lifvet bland de tröga skåningarna såsom mera lifligt och rikt på iritiativer än lifvet i de öfriga provinserna. Man säger: närheten fill Europas egentliga kontinent, de lätta kommunikationerna, den bördiga jorden och den här och der hopade förmögenheten äro orsaken härtillt. Det är sannt. Skåne erhåller genom naturen och sitt läge ovärderliga förmåner framför det öfriga landet och illa vore det, om icke Skånes män i följd deraf kände sig manade att alltid stå främst eller åtminstone hålla sig i teåten, då det gäller striden mot ofriheten, våldet och orättvisorna, mot mörkret och fördomarna samt andra fiender till svenska folkets sanna väl. Under den tid som förflutit sedan mitt sista meddelande inflöt i er tidning har allt gått som vanligt på ett glädjande sätt framåt. Jag har annoterat åtskilligt, som måste vinna fosterlandsvännens bifall. Att börja med vill jag meddela hvad som ligger närmast till hands, nemligen några ord om folkmötet i Eslöf sistl. lördag den 17 dennes rörande försvarsfrågan. Som tidningar meddelat samlades för några veckor sedan i Eslöf och på inbjudning, som lärer utgått från Hörby skarpskytteförening, några delegerade från de skånska skarpskytteföreningarna, för att rådgöra rörande den id, som, trots svårigheter af flera slag, en följd af år hållit dessa föreningar tillsammans, nemligen folkbeväpningsidn. Bland andra, som kommo tillstädes, tryckte sina förhoppningar angående krigsvar professorn i filosofi vid Lunds universitet, Nybleus, som med klarhet och kraft yttrade sig om en förändrad armorganisation inom vårt land och derigenom värmde och lifvade gubbarna så, att de beslöto inbjuda till ett allmänt möte på samma ställe för frågans vidare behandling. Mötet egde rum i lördags och fortsattes utan afbrott från kl. 9 f. m. till nära 1 e. m. Deltagarnes antal torde kunna uppskattas till 170 å 180, deribland många af provinsens framstående män, af hvilka må nämpas professorerna Nybleus, Hamilton, Thorell och Blomstrand från Lund, föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, professor Nathorst, ledamoten i första kammaren, öfverstlöjtnanten Geijer på Herrvadskloster, riksdagsmännen Ola Jönsson, Kungshult, Sven Nilsson, Österlöf, O. B. Olsson, Maglehult, Jöns Andersson i Frenninge; från Småland hade inställt sig riksdagsmannen Jöns Pehrsson. Den mest upplysta delen af de mindre landtbrukarne hade infunnit sig, och flera rest en betydlig väg för att komma till mötet. Ett ovanligt stort antal tidningsreferenter vittnade om pressens intresse för saken. Mötet öppnades å de delegerades vägnar af professor Nybleus, som med acklamation antogs till ordförande. 22 till största delen sakrika anföranden afgåfvos af ej mindre än 12 talare. Bland de senare var en folkhögskoleelev från Ramlösa. en af dessa unga framtidens män, som känna sin okunnighet och oförmåga, men fått ögonen fästade på de mål som heta framåtskridande, kunskap, upplysning. Hufvudfrågan för dagen var ombildningen af vårt försvarsväsen enligt preussiskt mönster, och samtliga talare förordade en sådan. De flesta af taL arne höllo med dem, hvilka anse indelningsverket för en föråldrad institution; men militärerna och kanske äfven några andra uttryckte sina sympatier för denna institution medelst nej-rop. Flera talare utministerns bebådade förslag, hvilket äfven delegerade fästat sig vid; men riksdagsmännen, hvilka trodde sig känna krigsministerns kärlek för indelningsverket och att han aldrig konseqvent skall genomföra värnepligtsid6r, uttryckte på förhand den öfvertygelse att förslaget måste falla och att de åtminstone icke kunde bidrag : till dess antagande. Denna mening vidhölls, trots protester från : andra talare. De akademiska talarne uttryckte en särdeles patriotisk stämning och förmenade att intet offer kunde blifva för stort, ingen Fr . MM ä meon 6. om I men, A