Julklapp är dagens lösen; små och stora, unga och
gamla, fattiga och rika fundera hvar i sin mån på jul-
klappar — de äldre på att gifva, de yngre på att få, och
de förra ha minsann icke mindre hufvudbry än de senare.
Värst deran är dock familjefadern, äkta mannen, upptagen
som han vanligen är af hundratals andra, i hans ögon
vigtigare bestyr. Nog går det an med barnen; i boklådan,
i julmarknaden, i julexpositionerna finnes uppsjö på saker,
som äro både nyttiga och roande för de unga. Men makan,
modern, frun i huset!
Hvad skall jag gifva min hustru till julklapp ? är i
dessa dagar en stående fråga inom äkta männens klass.
Man vill bereda sin hustru en glädje, en angenäm öfver-
raskning, men — tack vare den anda af sparsamhet, som
alltmer börjar vinna insteg — man vill förena det angenäma
med det nyttiga, det roande med det gagnande. Problemet
är under sådana omständigheter ingalunda lätt att lösa.
Tillåten mig derför, mina herrar äkta män, att gifva er ett
godt råd, som genast skall befria er ur ert bryderi: