- Re on
förneka allt, och att med nya bibelspråk för-
blända sin församling.
Men hans bref till Gundla?
Olycksaliga oförsigtighet! Detta bref var ju
så godt som ett halft bevis.
Tovenius vred sig sömnlös på sin bädd,
och genomgick i tankarne de många år han
lyckats dupera sin församling, hvilken i sin
själasörjare såg ett aggregat af alla menskliga
dygder. Han tänkte med raseri på de vapen,
som hans medtäflare, pastor Hjort, fått i sina
händer, och mot hvilka Tovenii förmenta from-
het och helighet stodo alldeles nakna och
blottade, och i sitt hjerta svor han ve och
förbannelse såväl öfver kronofogden, hvilken
lockat honom att förgå sig, som öfver Hjor-
ten, hvilken hade en så tjusande dotter.
Gundla och hennes bröder kommo lyckligen
hem, och mottogos af den orolige fadrens
öppna famn,
Sedan den unga flickan berättat allt. och
visat skrymtarens bref, öfverhopade hon den
älskade fadren med tusende frågor.
När hon slutligen erfor, att han, tvärtemot
hvad kyrkoherden antydt om hemliga ankla-
gare, sjelf gifvit sin såkallade otro till pris
åt konsistorii domslut, och att han var fast
besluten till att lemna den idylliska kommini-
stergården, ville Gundla icke på nägra vilkor
öfvergifva den betryckte fadren, utan genast
skrifva ett återbud till fröken v. Dörben.
Nu har jag ju ytterligare skäl att till-