Bland ett antal sårade fransmän, som för
någon tid sedan bortfördes pr ångbåt för att
vårdas, märktes två mobilgardister, den ene
sergeant och den andre simpel soldat, sittande
vid hvarandras sida på däcket. Som hvarje
skilnad mellan förmän och underordnade un-
der dylika omständigheter vanligen plägar för-
svinna, skulle ingen ha fästat sig vid, om de
båda krigarne bemött hvarandra såsom jemli-
kar; men nu förvånade sig alla öfver att ser-
geanten visade sig ytterst uppmärksam mot
soldaten, ehuru det bort vara tvärtom. En
kapten vid något af linieregementena, som
äfven var med bland de sårade, frågade mo-
bilgardisterna om orsaken härtill, hvarpå sol-
daten svarade: Min herre, jag är rik och har
i följd deraf hållit mig ekipage, kusk och
kammartjenare. Efter olyckan vid Reichoffen,
lät jag jemte mitt tolk inskrifva mig i natio-
nalgardet, och som min kusk, hvilken ni här
ser, förut hade varit soldat, blef han nyligen
utnämnd till sergeant; men ehuru har såranda
är min förman, kan han ej, huru mycket jag
än påminner honom, ändra det uppförande
han vant sig att iakttaga mot mig.
x x
x
En korrespondent skrifver rån Tours på
tal om Orlans utrymmande af Loire-armen
under general Aurelles de Paladine:
Den tappre amiral Jaureguiberry. stod med
sitt folk i en förträfflig position vid Chevilly,
hafvande 85 utmärkta marinkanoner till sin
disposition, Då han genom en adjutant fick
mottaga order att retirera, vägrade han be-
stämdt att göra detta. Han sade: Jag kan
icke draga mig tillbaka; mina kanoner äro nu
placerade på det för stadens försvar lämpli-
gaste sättet. Jag kan icke föra bort dem,
och jag vill ej förnagla dem, såvida jag icke
får en skrifven order derom från kommende-
rande generalen. Den skrifna ordern anlände
så fort sig göra lät, och då måste Jauregui-
berry med svidande hjerta låta förnagla dessa
kanoner, som genom hr Gambettas försorg
blifvit med så otantligt arbete och så stora
omkostnader ditförda.