bröder försökt en upptäcktsresa in i dess loc-
kande djup.
Trots grenadierens4 manhaftighet, togo lik-
väl qvinnans nerver ut sin rätt, och Gundla
kunde aldrig blicka in i den hemlighetsfulla,
svarta bergspringan, utan att frukta något
derinne fördoldt lefvande väsen. Än tyckte
hon sig se de glänsande ögonen på en räf
eller ett varglo, än väntade hon att en orm
skulle kräla fram ur det mörka svalget.
Också nu kastade hon forskande blickar mot
denna bergskungens vidöppna, breda mun, men
allt var nattsvart, tyst och stilla.
Hon satte sig på det messklidda stenblock,
som till följe af sin form nästan liknade en
soffa, och till hvilken naturen sjelf artigt
tycktes inbjuda den besökande.
Men medan Gundla söker fördrifva afbi-
dandets stunder med att framtaga sin kära
medaljong, och ännu en gång nfed barnslig för-
tjusning beskåda de förhexande dragen hos
denne yngling med det höghvälfda, skulder-
breda bröstet, det lockiga håret och de djup-
b åa intagande ögonen, göra vi ett kort besök
hos den försumlige Anders Samuel Tovenius.
Morgonen efter nykterhetsapostelns finkel-
ru: — ty den förrädiska, välsmakande dryc-
ken var inte annat än gammalt godt finkel-
bränvin, men hvilket genom någon beröring
med ekkärl antagit den ljusgula färgen och
genom de sjuttio årens reningsprocess förfin-
nats till sin smak — morgonen efter detta