predikanten druckit några glas, i förening med
det gamla förrädiska, till smaken fina brän-
vinet hade plötsligen verkat förvirrande på
Anders Samuels vid spirituosa ovana hjerna.
Han började redan tralla litet smått på Stu-
dentens glada lif!
Häradshöfding Smiding var tyst som en af
Egyptens prester, han bara smålog så mildt
åt misstaget med kruset, och torkade oupp-
hörligen sina guldglasögon.
Men Gundla, som, strålande lik en morgon-
rodnad, då och då gled fram genom salen, för
att fylla sin pligt som värdinna, vände sig
med afsky bort från Tovenius och hans för-
följande blickar. Den trettioåttaårige ung-
karlen började fundera på Pauli ord: det är
bättre gifta sig än brinna.
Fy, farbror Tysell!t — bannade hen den
muntre kronofogden — att narrai de nyktra
menniskorna bränvin.
4De hade ju kunnat stäfja sig då efter
första glaset, min flicka, men det visade sig
klart, att lystnaden var lika stark hos dem
som hos de drinkare, de så skoningslöst för-
döma. Jag är säker på, att jag nu kan få
Tovenius att dricka så många glas som helst.
Jag ger mitt ord på att det inte var brän-
vän — lallade Anders Samuel från sin stol. —
Jag ska smaka på det en gång till.
Det tycktes som om den fordne rumlande
upsalastudenten alldeles sluppit lös i prest-