predikanten druckit några glas, i förening med det gamla förrädiska, till smaken fina bränvinet hade plötsligen verkat förvirrande på Anders Samuels vid spirituosa ovana hjerna. Han började redan tralla litet smått på Studentens glada lif! Häradshöfding Smiding var tyst som en af Egyptens prester, han bara smålog så mildt åt misstaget med kruset, och torkade oupphörligen sina guldglasögon. Men Gundla, som, strålande lik en morgonrodnad, då och då gled fram genom salen, för att fylla sin pligt som värdinna, vände sig med afsky bort från Tovenius och hans förföljande blickar. Den trettioåttaårige ungkarlen började fundera på Pauli ord: det är bättre gifta sig än brinna. Fy, farbror Tysell!t — bannade hen den muntre kronofogden — att narrai de nyktra menniskorna bränvin. 4De hade ju kunnat stäfja sig då efter första glaset, min flicka, men det visade sig klart, att lystnaden var lika stark hos dem som hos de drinkare, de så skoningslöst fördöma. Jag är säker på, att jag nu kan få Tovenius att dricka så många glas som helst. Jag ger mitt ord på att det inte var bränvän — lallade Anders Samuel från sin stol. — Jag ska smaka på det en gång till. Det tycktes som om den fordne rumlande upsalastudenten alldeles sluppit lös i prest