hvarom är nu egentligen frågan?4 — sporde
Hjorten med öppen blick, i det han började
ana till afsigten med besöket.
Ett teologiskt samtal i all frid och sämjat —
svarade prosten. — Oroande rykten ha länge
varit i omlopp, att bror Hjort icke blott i sina
predikningar alldeles ignorerar Satan och af-
grundens makt, utan också på sina skrifto-
barns förfrågningar gör helt underliga tolk-
ningar af mörkrets furste och hans hemvist.
Pastor Hjort betraktade frågaren ett ögon-
tyst och småleende.
Han har väl inte samma lokalkännedom
som herrarne — interfolierade den ohjelpligo
kronofogden. — Födelsebygden lär vara det
sista man glömmer, säger en stor tänkare.
Jag uppmanar högtigligen bror Tysellt —
det var kronofogdens namn — att tiga eller —
nödgas vi be honom aflägsna sigX — gen-
mälte prosten.
Anders Samuel vidgado sina näsborrar stilla-
tigande.
CVädra inte åt mig, herr kyrkoherde, det
är inte jag, som luktar svafvel, utan fosfor-
stickorna här på bordet. Punctum! Nu är
jag tyst som en ringklocka. Rör bara inte
vid min kläpp.
Xronofogden kröp ihop i en gammalmodig
länstol, medan hans klippska ögon med den
bidande nyfikenhetens fröjdeuttryck öfverfor
Hjortens domaretriumyvirat.