ver sade hans bröst, och han fruktade dessutom att hennes böner skulle kunna göra honom vacklande i sitt beslut. Gossarne hörde ingenting af detta samtal, ty de voro lifligt inbegripna i ett fyrverkeri af torra enqvistar, som de kastade på brasan. Plötsligen hördes rullandet af en vagn på landsvägen. Efter några minuter stannade en gammal kalesch på gården. I skymningen kunde pastorn likväl upptäcka att det var prostens. Hvad i all verlden är den gamle sjuklingen ute så sent! — utropade Gundla med förvåning. Men ur vagnen stego fyra herrar: prosten, kyrkoherden Anders Samuel Tovenius, kronofogden och en vice häradshöfding, tillförordnad domare i orten, studentkamrat och själafrände till Anderg Samuel. CVälkomna till mitt ringa hus! — sade Hjorten, som i skymningen icke så noga såg hvilka gästerna voro. — Sara, tag ut ett ljus, här är så mörkt i förstugan! — Ah, hvad ser jag, min värdaste förman och farbror! Tillåter gikten farbror att vara ute i sådant ruskväder ?4 Ja, jag skulle väl titta in i förbifarten. Vi komma från — från —4 Den gamle stapplade på orden, medan han stapplande på benen fördes in i salen vid kronofogdens arm. SJa, vi komma från -— från —, fortsatte