ver
sade hans bröst, och han fruktade dessutom
att hennes böner skulle kunna göra honom
vacklande i sitt beslut.
Gossarne hörde ingenting af detta samtal,
ty de voro lifligt inbegripna i ett fyrverkeri
af torra enqvistar, som de kastade på brasan.
Plötsligen hördes rullandet af en vagn på
landsvägen.
Efter några minuter stannade en gammal
kalesch på gården. I skymningen kunde pa-
storn likväl upptäcka att det var prostens.
Hvad i all verlden är den gamle sjuklin-
gen ute så sent! — utropade Gundla med
förvåning.
Men ur vagnen stego fyra herrar: prosten,
kyrkoherden Anders Samuel Tovenius, krono-
fogden och en vice häradshöfding, tillförord-
nad domare i orten, studentkamrat och själa-
frände till Anderg Samuel.
CVälkomna till mitt ringa hus! — sade
Hjorten, som i skymningen icke så noga såg
hvilka gästerna voro. — Sara, tag ut ett
ljus, här är så mörkt i förstugan! — Ah,
hvad ser jag, min värdaste förman och far-
bror! Tillåter gikten farbror att vara ute i
sådant ruskväder ?4
Ja, jag skulle väl titta in i förbifarten.
Vi komma från — från —4
Den gamle stapplade på orden, medan han
stapplande på benen fördes in i salen vid
kronofogdens arm.
SJa, vi komma från -— från —, fortsatte