(Insändt.) Önsklig medverkan från svensk sida till skydd af vildt i Finland. Med anledning af en i Dagens Nyheter den 1 december införd uppsats af en XLaglydig svensk jägare med innehåll, att vid den nu pågående riksdagen i Danmark ett lagförslag föreligger, som bestämmer böter för vildt, som under förbjuden tid införes från utländska orter till Danmark, tillåter sig insändaren, hvilken redan vid ett annat tillfälle höjt sin röst för afskaffandet af nämnda, länge drifna missbruk, att fästa den snart i Stockholm sammanträdande riksdagens uppmärksamhet på ett annat, ej mindre klandervärdt förhållande. Medan vi med erkänsla motse våra danska bröders åtgärd, att medelbart skydda vår jagtlag, måste vi dock beklaga, att vi sjelfva ej iakttaga samma uppmärksamhet mot en annan gränstat, nemligen Finland. Många af Stockholms invånare, hvilka besökt torgplatserna under våren långt efter den enligt Sveriges lag tillåtna jagttiden, till och med sedan den stämplade inhemska fågeln tagit slut, torde ha sett ett stort antal tjädrar, orrar, hjerpar och ripor utbjudas, och på framställd fråga alltid fått till svar Satt dessa 0 inkomna från Finland4. Så mycket inindaren erfarit, är jagtlagen i Finland i det närmaste lika med den i Sverige, och deraf följer att dylikt här infördt vildt måste vara på olofligt sätt åtkommet. Oafsedt let förhållande, att de jagtlydiga finnarne derigenom måste vidkännas ansenliga förInster, är det ej osannolikt, att ett ej obetydligt antal af dessa införda Xflnska foarne äro skjutna uti svenska skärgården, då det ej torde vara allt för svårt att sälja sådana till förbiseglande finska fartyg. Utan tvifvel skulle äfven vi, om vi afskaffade letta oskick genom bötfällning enligt svensk agtlag, förvärfva oss de finska laglydiga ägarnes tacksamhet. M—s.