Kriget. Striderna utanför Paris. Man har nu materialier för att förlika de afvikande eller rentaf motsägande berättelserna från franska och tyska sidorna angående striderna öster om Paris den 30 november och 2 december. Det är icke tvifvel underkastadt att den rörelse general Ducrot förstnämnde dag verkställde fan på sätt och vis sägas ha lyckats. Han jagade undan de tyska truppernas första linie. Han gick öfver Marnefloden och besatte de vigtiga ställningar i åtskilliga byar, som tyskarne måst utrymma. Till och med sgedan de wirtembergska och sachsiska kårerna fått förstärkning af preussiska trupper och hejdat hans vidare framryckande, bibehöll han Champigny, som förut innehafts af tyska trupper. Båda sidorna kunde mycket väl uppgifva sig ha segrat den dagen. Men striden var blott ett preludium. Fransmännen hade ej vunnit ändamålet med sitt utfall. De voro nära nog lika mycket skilda från Loire-armån, med hvilka de måste sträfva att förena sig, som förut. Ehuru tappert de stridt, hade de ej förmått genombryta belägringslinien. De innehade visserligen på onsdagsaftonen sina vunna fördelaktiga positioner; men de kunde ej längre göra en öfverrumpling; fienden visste hvilken punkt de ville forcera, och hade tid att rusta sig till att möta dem. Följande dagen förgick utan anfall från någondera sidan. Tyskarne säga att fransmännen begärde en vapenhvila för att begrafva sina döda; fransmännen säga att det var tyskarne som begärde den. Hurusom : belst vår det stilla och begge parterna beredde sig till nästa dags strid. Om sjelfva stridens beskaffenhet på onsdagen erfors att Ducrots trupper slogos med ett mod, som fulleligen motsvarade franska härens traditioner. Många gånger syntes stabsofficerare gå till fots i spetsen för trupperna, och derås anfall voro så häftiga och uthållande, att det ett ögonblick såg ut som om de skulle lyckas bryta sig igenom linierna och komma ut. Men sydtyskarne stodo också fasta. De drefvos visserligen ur första betäckningslinien, men de vände icke ryggen till och flydde. Det är deras fasthet tyskarne ha att tacka för att utfallet icke lyckades. Preussarne kommo till, och med deras hjelp återtogos, som sagdt, en del af de förlorade positionerna. Növemberdagens korthet gjorde slut på striden. Klockan 6 på aftonen var den slut för den gången. Efter torsdagens stillhet grydde den 2 decembers morgon. Det var årsdagen af slaget vid Austerlitz och af Napoleons statskupp — en dag med minne af både lycka och sorg. Tyskarne hade uppgjort sin plan. Wirtembergare; sachsare och preussare anryckte tidigt mot Brie-sur-Marne och Champigny. Redan när det blef riktigt ljust voro dessa positioner af dem återtagna, Men. fransmännen retirerade ej långt, och de försökte återvinna sina fördelar. De ryckte fram El. 10. Den blodiga striden fortgick hela dagen, men när mörkret föll på voro: fransmännen åter tillbakaslagne, men stodo qvar på en plats utanför staden, der de hade floden framför gig och skyddades af elden från jordverken i Vincennes-skogen, samt fera fästen. fiSedan har ingen strid försiggått utanför PIREN TOTT ENTRE REVBEN ALA SAANN