Kriget.
Striderna utanför Paris.
Man har nu materialier för att förlika
de afvikande eller rentaf motsägande be-
rättelserna från franska och tyska sidorna
angående striderna öster om Paris den 30
november och 2 december.
Det är icke tvifvel underkastadt att den
rörelse general Ducrot förstnämnde dag verk-
ställde fan på sätt och vis sägas ha lyckats.
Han jagade undan de tyska truppernas för-
sta linie. Han gick öfver Marnefloden och
besatte de vigtiga ställningar i åtskilliga
byar, som tyskarne måst utrymma. Till
och med sgedan de wirtembergska och sach-
siska kårerna fått förstärkning af preussi-
ska trupper och hejdat hans vidare fram-
ryckande, bibehöll han Champigny, som förut
innehafts af tyska trupper. Båda sidorna
kunde mycket väl uppgifva sig ha segrat
den dagen. Men striden var blott ett pre-
ludium. Fransmännen hade ej vunnit än-
damålet med sitt utfall. De voro nära nog
lika mycket skilda från Loire-armån, med
hvilka de måste sträfva att förena sig, som
förut. Ehuru tappert de stridt, hade de ej
förmått genombryta belägringslinien. De
innehade visserligen på onsdagsaftonen sina
vunna fördelaktiga positioner; men de kunde
ej längre göra en öfverrumpling; fienden
visste hvilken punkt de ville forcera, och
hade tid att rusta sig till att möta dem.
Följande dagen förgick utan anfall från
någondera sidan. Tyskarne säga att frans-
männen begärde en vapenhvila för att be-
grafva sina döda; fransmännen säga att det
var tyskarne som begärde den. Hurusom :
belst vår det stilla och begge parterna be-
redde sig till nästa dags strid.
Om sjelfva stridens beskaffenhet på ons-
dagen erfors att Ducrots trupper slogos med
ett mod, som fulleligen motsvarade franska
härens traditioner. Många gånger syntes
stabsofficerare gå till fots i spetsen för trup-
perna, och derås anfall voro så häftiga och
uthållande, att det ett ögonblick såg ut som
om de skulle lyckas bryta sig igenom li-
nierna och komma ut. Men sydtyskarne
stodo också fasta. De drefvos visserligen
ur första betäckningslinien, men de vände
icke ryggen till och flydde. Det är deras
fasthet tyskarne ha att tacka för att ut-
fallet icke lyckades. Preussarne kommo
till, och med deras hjelp återtogos, som sagdt,
en del af de förlorade positionerna. Nö-
vemberdagens korthet gjorde slut på striden.
Klockan 6 på aftonen var den slut för den
gången.
Efter torsdagens stillhet grydde den 2
decembers morgon. Det var årsdagen af
slaget vid Austerlitz och af Napoleons stats-
kupp — en dag med minne af både lycka
och sorg. Tyskarne hade uppgjort sin plan.
Wirtembergare; sachsare och preussare
anryckte tidigt mot Brie-sur-Marne och
Champigny. Redan när det blef riktigt ljust
voro dessa positioner af dem återtagna, Men.
fransmännen retirerade ej långt, och de för-
sökte återvinna sina fördelar. De ryckte
fram El. 10. Den blodiga striden fortgick
hela dagen, men när mörkret föll på voro:
fransmännen åter tillbakaslagne, men stodo
qvar på en plats utanför staden, der de hade
floden framför gig och skyddades af elden
från jordverken i Vincennes-skogen, samt
fera fästen.
fiSedan har ingen strid försiggått utanför
PIREN TOTT ENTRE REVBEN ALA SAANN