— UM VN
(Era yttre skador tyckas icke vara far-
liga — tröstade presten — men ni måste
förhålla er mycket stilla, för att icke förvärra
det onda.t
Och med läkarens bela allvar undereökte
han ännu en gång den lidande, och fann till
sin glädje, att ingenting af de ädlare inre de-
larne tycktes vara i olag, utan att smärtan
hade sitt egentliga site i det yttre.
Jag hoppas att absolut stillhet, i förening
med vår Herres bästa läkemedel — vattnet —
skall inom någon tid återställa er fullkomligt.
Men ni måste finna er, min fröken, — ty vi
veta genom er förtviflade gamle ridknekt att
ni är fröken v. Dörben — ni måste finna er
i missödet att tillbringa någon tid i mitt tarf-
liga hus. En flyttoing till ert hem skulle i
denna stund vara omöjlig. Jag är till hälften
läkare, och hoppas att mitt råd skall finna
stöd af den, som är läkare till fullo.
Ovädret hade upphört och qvällsolen sken
in genom fönstret. De sista strålarne kastade
en gloria af purpur kring pastorns ansizte,
och med dettas uttryck af det varmaste del-
tagande kunde Eleonore omöjligen finna en
mera målande bild af en menniskokärlekens
och sanningens apostel.
Jag stannar gerna qvar hos er, pastor
Hjort. Jag har hört er predika en gång, en
enda, det var för ett par veckor sedan. Solen
omstrålade er då liksom nu. Guds hand och
Guds kraft äro säkert alltid med er.