som med blixtens fart rusade förbi, släpande
med sig ett otydligt föremål längst vägen.
Ännu ett ångestrop, och allt var tyst.
Men ett halft hundrade alnar från gårds-
grinden befann sig en annan, som ledde ner
till mjölnarstugan, och tätt intill denna grin-
ytterligare en, som afstängde sjelfva lands-
vägen. En skenande häst, som tog vägen ge-
nom den öppna mjölnargrinden skulle efter,
några sekunder i sin hejdlösa fart ovilkorligen
störta ned i den brusande forsen.
Det var detta som Gundla insåg, då hon
först bemätkte den vilda springaren, och ögon-
blicket derpå den af vårdslöshet öppna grin-
den till vattenqvarnen och mjölnarens stuga.
Med förtviflans styrka störtade hon derför
fram, för att utestänga hästen från den våd-
liga färden, men att döma af den ställning, i
hvilken pastorn fann den arma fickan, hade
hon icke tillfullo hunnit tillsluta grinden, utan
med sin egen kropp sökt fylla det mellan-
rum, som uppstod.
Den skenande hästen hade sannolikt -af
rädsla för den ovanliga grindvakterskan, sökt
kasta sig åt sidan, men derunder intrassat sitt
ena framben i det bräckliga stängslet och
störtat till jorden, Hans flåsande och gkum-
mande mule låg nu utsträckt öfver den van-
mäktiga och till hälften sanslösa flickans kropp.
Med outsäglig ångest sökte fadren, under-
mödd af det tillströmmande skördefolket, att
; sin älskling från den tryckande bördan