som med blixtens fart rusade förbi, släpande med sig ett otydligt föremål längst vägen. Ännu ett ångestrop, och allt var tyst. Men ett halft hundrade alnar från gårdsgrinden befann sig en annan, som ledde ner till mjölnarstugan, och tätt intill denna grinytterligare en, som afstängde sjelfva landsvägen. En skenande häst, som tog vägen genom den öppna mjölnargrinden skulle efter, några sekunder i sin hejdlösa fart ovilkorligen störta ned i den brusande forsen. Det var detta som Gundla insåg, då hon först bemätkte den vilda springaren, och ögonblicket derpå den af vårdslöshet öppna grinden till vattenqvarnen och mjölnarens stuga. Med förtviflans styrka störtade hon derför fram, för att utestänga hästen från den vådliga färden, men att döma af den ställning, i hvilken pastorn fann den arma fickan, hade hon icke tillfullo hunnit tillsluta grinden, utan med sin egen kropp sökt fylla det mellanrum, som uppstod. Den skenande hästen hade sannolikt -af rädsla för den ovanliga grindvakterskan, sökt kasta sig åt sidan, men derunder intrassat sitt ena framben i det bräckliga stängslet och störtat till jorden, Hans flåsande och gkummande mule låg nu utsträckt öfver den vanmäktiga och till hälften sanslösa flickans kropp. Med outsäglig ångest sökte fadren, undermödd af det tillströmmande skördefolket, att ; sin älskling från den tryckande bördan