vändt till sin barndoms eden, det för henne
så kära Munkanäs, kring hvilket alla hennes
tidigaste minnen af lifvet flätade sig, och hvil-
ket herresäte under några år varit den annars
så ombytlige kammarherrens faverithemvist.
v. Dörben hade varit akademikamrat och
intim vän med baron Hans Elghjerta. Af detta
skäl hade v. Dörben köpt Munkanäs, hvars
egor stötte ihop med Ragnarsnäs, så att ung-
domsvännerna icke hade mera än två mil
mellan hvarandras slott.
Bland de framtidsfunderingar, som under
denna förtroliga grannskapsperiod utbyttes
mellan de lyckliga familjerna, var en af de
förnämsta den, att Fingal Elghjerta en gång
skulle blifva make åt Eleonore v. Dörben, och
Munkanäs och Ragnarsnäs på så sätt förenas
till en enda ofantlig possession, större än mån-
get tyskt furstendöme. Men de båda kontra-
henterna sjelfva voro alldeles okunniga om
dessa icke ovanliga föräldraplaner, och tyck-
tes föga intresserade af hvarandra, så mycket
naturligare som Fingal var hela åtta åren
äldre än sin lilla tillämnade brud.
Och så skildes brud och brudgum åt af den
stora vida verlden.
Hvad tro herrarne? Skulle vi icke våga
en flyttning i slutet af veckan? Min stackars
Eleonore har nu legat här i snart åtta dagar.
Den frågande fick till svar en lång och tyst
skakning på hufvudet såväl hos läkaren som
pastor Hjert, och derefter från den förre en