kommit ut, uppställa sig ilinie förlamade hans
kraft och ifver. Före kl. 10 var redan anfal-
let helt och hållet tillbakaslaget. De osårade
tångarne — öfver 200 sådana, oeh deribland
2 officerare, föllo i preussarnes händer — voro
ytterst nedslagna. Hvad angär lifsmedelsfrå-
gan, så lära, enligt fångarnes utsago, ännu
stora förråder af salt kött finnas i staden.
Från sachsisk sida skrifves till Dresdener
Journal angående striden utanför Paris den
30 november:
Fäktningen vid Villiers och Champigny var
blodig, dock blef det med tre infanteri-kårer
företagna fiendtliga utfallet tillbakaslaget, och
man tog flera hundra fångar, hvaribland en
högre officer. Från vär sida deltogo hufvud-
sakligen 107:de och 108:de regementena. Till-
sammans med oss stredo wirtembergarne ; om
också preussarne, vet jag icke med visshet,
(äfven delar af 2:dra och 6:te armekäårerna voro
med i denna strid, anmärker Dresdener Jour-
nal). Två fiendtliga kanoner togos af oss,
men måste sedan lemnas qvar. Bland fien-
derna voro två regementen kyrassierer. I en
proklamation af Frochu, som påträffades hos
en fånge, skildras cerneringslinien såsom mycket
glesnad och förklaras rätta tiden till att ge-
nombryta densamma vara inne. De franska
fångarne hade sina tornistrar fyllda med mat.
Den hufvudsakliga striden rörde sig omkring
byn Villiers, som våra trupper en gång måste
till en del utrymma, men sedan återtogo.
Noisy-le-Grand besköts starkt från fästet No-
gent. Den 1 December väntas ett nytt ge-
nombrytningsförsök. Alla möjliga åtgärder
äro vidtagna för att hindra att det skall lyckas.
(Detta utfall inträffade, som bekant, först den
2 decem ber.)
Plundring af Orleans.
Att tyska trupper med vederbörligt till-
stånd formligen plundrat i en af dem besatt
stad har man icke förnummit förrän genom
ett bref från Aftonbladets korrespondent,
som den 23 november skrifver från Orleans
angående de preussiska truppernas framfart
derstädes, då de företa gången intogo sta-
den, följande:
De synliga spåren af den tyska ockupatio-
nen äro för närvarande icke så många eller
så synnerligen i ögoneu fallande. Det är
egentligen blott i förstäderna samt här och
der i stadens ytterkanter som man träffar på
några brända hus, antända under den stund
som tyskarne läto sina granater hagla öfver
staden innan de inträngde i densamma, efter
att hafva drifvit framför sig Loire-armåns
eftertrupper, som sägas ha med stor bravur,
betäckt ätertåget under det hufvudstyrkan
drog sig tillbaka på andra sidan Loire. Men
så mycket allmännare äro spåren af ocku-
pationen i invånarnes sinnen, i deras öfver
lidna förluster och förolämpningar upptända
harm. Det faktum, att staden var formligen
upplåten till plundring efter tyskarnes första
inbrytande, synes efteråt ha varit af general
v. der Tann sjelf uttryckligen medgifvet un-
der de förhandlingar som egde rum med stads-
myndigheterna rörande vissa afdrag på den
utskrifna brandskatten, till ersättning för de
invånarne tillfogade förlusterna; men medan
v. der Tann pästod, att plundring var till-
låten under två timmar, är det faktiskt, och
har uppgifvits af alla dem, med hvilka jag
här samtalat i ämnet, att pluudringen och
våldsamheterna ohejdadt fortgingo alltifrån
tyskarnes inryckande omkring kl. 6 å 7 på af-
tonen den ena dagen till omkring kl. 3 e. m,
den andra. Det var dervid isynnerhet förstä-
derna som hemsöktes på det ohyggligaste sätt
och i främsta rummet alla de bodar och ma-
gasiner, som innehöllo matvaror och tobak.
Dessa bodar och magasiner voro i en hand-
vändning spolierade på allt sitt innehåll, och