med sina knifvar afskära grenarne så, att den
olyckligas hvilobädd blef orörd, hvarefter man
med hjelp af några störar anordnade en sorts
bår.
Det sorgliga tåget skred fram som en lik-
procession, och ingen brydde sig om hällreg-
net och det rasande ovädret.
I Gundlas lilla kammare och på hennes bädd
lades den liflösa, som man snart med glädje
upptäckte vara endast den sanslösa.
Ur ett stort hål på sidan af hufvudet flö-
dade bledet, men pastorn, hvilken, som vi
veta, nära på var en fullfjädrad läkare, för-
band med van och skicklig hand den ovän-
tade gästen och undersökte hennes öfriga ska-
dor. Några små skrubbsår voro allt hvad han
tills vidare kunde upptäcka.
Den mjuka och tjocka gräsmattan vid kan-
ten af vägen hade afvärjt de farligaste stö-
tarne för den olyckliga, som vid ridhästens
räddsla för blixtarne, kastats ur sadeln och
släpats ett långt stycke vid sidan af det ske-
nande djuret. Vid det plötsliga hindret af
grinden och vid anblicken af dess modiga vak-
terska hade hästen genom ett nytt språng af
förskräckelse helt och hället lösgjort sig från
sin ryttarinna.
Sedan Gundla, som vid åsynen af den för-
näma gästens lidande helt och hållet hade
förgätit sin egen smärta, tvagit den sårades
bleka kinder rena från de fläckar af saftig
grönska, som visade huru den olyckliga släpats