I England pågår för närvarande en ytterst lifligtfvalrörelset; (men också är dennas ändamål af högsta vigt och berättigar full komligt den passionerade verksamhet, partierna utveckla. Stridens orsak är7folkundervisningsfrågan; idet är om medlen att höja undervisningsväsendet meningarne äro delade. Också ha de mest framstående män kastat sig in i striden, eftertraktande såsom en heder, större än! alla andra, uppdraget att vara;ledamöter, i7de skolkomiter som, enligt den under sednaste parlamentssession antagna lagen rörande folkskoleväsendet, böra utöfva en synnerlig inflytelse på sjelfva riktningen af den undervisning som skall bibringas de s8. k. folkets barn. Prester, anglikanskt-ortodoxa, protestanter, katoliker ; ateistiska filosofer, deister och rätt-trogna; qvinnor som yrka på sitt köns politiska och sociala emancipation; försvarare af arbetarnes intressen, anhängare af eller motståndare till religionsundervisning i skolorna — alla ha uppträdt på täflingsbanan och med mer eller mindre framgång sökt värfva röster. Hittills ha vi endast fått underrättelse om valens utgång i några af Londons församlingar. Vid dessa val ha, anmärkningsvärdt nog, det lägre folkets röster företrädesvis blifvit gifna åt män som redan åtnjuta politiskt anseende eller gjort sig kända eller värderade genom sina förtjenster om skolväsendet. Äfven qvinnor ha blifvit valda. I Greenwich har miss Davies, bekant för sina skrifter och tal till förmån för sitt köns rättigheter, erhållit de flesta rösterna; i Marylebone ha icke mindre än 47,000 röster gifvits åt läkaren miss Garrett. Närmast i röstantal efter henne var den celebre professor Huxley, hvilkens åsigter äro allt annat än ortodoxa, men som på de förberedande valmötena kiaftigt uttalat sig för en fullkomlig frånvaro af allt religiöst tvång i skolorna.