Article Image
jag skulle snart dela samma öde, ty äfven min häst fick ett skott, och jag låg der midt på gatan. Jag kraflade mig snart upp, gaf min häst ett par rapp och han sprang upp. Som han haltade, kunde jag emellertid ej tänka på att sitta upp. Jag tog derför djuret vid tygeln och sprang så fort jag kunde med dragen sabel genom massan. Då jag kommit ur trängseln, försökte jag att sitta upp, men en borgare hade bemäktigat sig min kamrats lans och gick dermed löst på mig. Jag afvärjde två gånger anfallet, men tredje gången angreps jag bakifrån och fick ett stygn, ehuru icke djupt, i högra sidan. Jag sökte åter min räddning genom att springa. ty på försvar mot denna mängd var icke att tänka och att komma upp på hästen var heller icke möjligt, ty för hvarje gång jag försökte detta ryckte minst tio mig i kappan och höllo mig tillbaka. Jag sprang ytterligare genom en hel gata, men tog derpå en sats, utan att röra vid stigbygeln, och der satt jag nu på min häst. Jag var nu till mods som om hela verlden tillhört mig. Min häst hade fått skottet i knäet. Den ene af mina kamrater hade tre skott i hufvudet, af hvilka dock intetdera var dödligt, och den andre hade fått så mycket stryk, att han, ehuru utan fara för lifvet, ännu ligger qvar å lasarettet. Mitt lansstygn är snart läkt. Sedan jag berättat allt för grefven, kommo händelsevis två läkare åkande från staden, hvilka ämnade sig åt landet. Grefven lät den ene stiga ur, behöll honom såsom gisslan för den andre och skickade denne med hans vagn tillbaka till staden tör att hemta ut borgmästaren. Det dröjde icke länge förr än denne kom, och han underrättades nu om att man skulle föra honom med sig såsom fånge, om han icke genast utlemnade de båda karlar, som voro sårade, och erlade 10,000 frank för sin person. Borgmästaren gick in på båda delarne, och efter en stunds förlopp förde han 1 sin vagn ut våra två kamrater och utbetalde den fordrade summan i guld. Men andra morgonen marscherade 10,000 man infanteri in i staden, pålade den en kontribution och nedsatte en krigsrätt för att straffa de skyldig RR RR EE ET ENA

7 december 1870, sida 3

Thumbnail