Mmmm Xz-XXXRzXNNÅANe ROR Svenska folkets tillstånd. I. Nyköpings län. Frälsebonden. (Forts.) Dagsverksskyldigheten medför dock icke allenast svåra olägenheter af ofvan antydda art för jordegaren och hemmansbrukaren, utan sträcker sina beklagliga verkningar i vida större kretsar: till den uppväxande ungdomen, der den kanske gör det mesta onda. I dagsverksdistrikter — HSödermanland har ännu hela socknar, som bilda sådana — kan man säga att ungdomen uppfostras vid herregården. Det är den enda praktiska skola man har. De till måttet mycket inskränkta kunskaper, som gossen förvärfvat i skolan — redan för tolfåringen afbrytes eller störes skolgången ofta af herrgårdsgången — glömmas lätt, isynnerhet som dessa kunskaper hvarken hafva en praktisk rot eller ett praktiskt syfte, i herrgården, der den egentliga bildningsbara åldern förnötes. I dessa distrikter kan man säga att hemmets betydelse icke mer existerar. Skolan under barnaåren, herrgården under ungdomstiden ersätta detsamma. Detta är utan undantag en dålig ersättning. Det har, hvilket är en naturlig följd af förhållandena, gått så långt, att hemmet ringaktas såsom innefattande allt det trå kiga, man erfar, alla de försakelser, man är underkastad. Herregården, med dess ståtliga byggnader, dess fria lif, dess sjelfvåldiga kamratskap, skjuter allt i bakgrunden. Barnet får sina första intryck deraf. Hoerrgården har frihet och glädje, då hemmet endast bjuder på ledsamheter, skolan på tvång och lexor. Det bästa, som gossen vet, det högsta, hvarom han drömmer, är att en gång blifva dagsverksgild, att få gå i herregården. Från det han är liten ser han drängen, som för honom är typen af manhaftighet, få det bästa, som finnes i hemmet. Han tar med sig i sin matsäck husets bästa mat, under det de hemmavarande få nöja sig med den sämsta. Penningarna, som fadren kan skrapa ihop, får drängen i lön, hvarför han köper sig fina kläder af kläde, under det fadren och barnen få nöja sig med det vadmal, som modren under lediga stunder och ofta på ett mycket ofullkomligt sätt hinner tillverka i väfstolen. Alt det nya, som från den öfriga verlden tränger till det undangömda hemmet, medför drängen från herregården; han hembär förströelse och omvexling i det torftiga hushållets trista hvardagslif; han berättar för det nyfiket lyssnande barnet lustiga historier från herrgårdslifvet, han lär det sjunga herrgårdsvisor? af ett innehåll, som endast kan produceras i rättarelag eller i kaserner; han framställer sig sjelf som en lysande hjelte i ett eller annat föga hedrande streck, som man spelat allas buse och fiende: rättaren eller inspektoren, och — det mest imponerande af allt — han behöfver ej förrätta något arbete hemma. Det är med ett ord, drängen — han som går i herregården, som fullgör utskylderna för hemmanet — det är han som spelar förnämsta rollen 4 hemmet. Och han inser hela Vigten : af,, sin ställning, han känner sin makt: det? är. ju i följd af kontraktet på honom, som snart sagdt familjens välfärd beror! tm Po ET