Mmmm Xz-XXXRzXNNÅANe ROR
Svenska folkets tillstånd.
I.
Nyköpings län.
Frälsebonden.
(Forts.)
Dagsverksskyldigheten medför dock icke
allenast svåra olägenheter af ofvan antydda
art för jordegaren och hemmansbrukaren,
utan sträcker sina beklagliga verkningar i
vida större kretsar: till den uppväxande
ungdomen, der den kanske gör det mesta
onda. I dagsverksdistrikter — HSöderman-
land har ännu hela socknar, som bilda så-
dana — kan man säga att ungdomen upp-
fostras vid herregården. Det är den enda
praktiska skola man har. De till måttet
mycket inskränkta kunskaper, som gossen
förvärfvat i skolan — redan för tolfåringen
afbrytes eller störes skolgången ofta af
herrgårdsgången — glömmas lätt, isynner-
het som dessa kunskaper hvarken hafva en
praktisk rot eller ett praktiskt syfte, i herr-
gården, der den egentliga bildningsbara ål-
dern förnötes. I dessa distrikter kan man
säga att hemmets betydelse icke mer existe-
rar. Skolan under barnaåren, herrgården
under ungdomstiden ersätta detsamma.
Detta är utan undantag en dålig ersätt-
ning. Det har, hvilket är en naturlig följd
af förhållandena, gått så långt, att hemmet
ringaktas såsom innefattande allt det trå
kiga, man erfar, alla de försakelser, man är
underkastad. Herregården, med dess ståt-
liga byggnader, dess fria lif, dess sjelfvål-
diga kamratskap, skjuter allt i bakgrunden.
Barnet får sina första intryck deraf. Hoerr-
gården har frihet och glädje, då hemmet
endast bjuder på ledsamheter, skolan på
tvång och lexor.
Det bästa, som gossen vet, det högsta,
hvarom han drömmer, är att en gång blifva
dagsverksgild, att få gå i herregården. Från
det han är liten ser han drängen, som för
honom är typen af manhaftighet, få det bä-
sta, som finnes i hemmet. Han tar med sig
i sin matsäck husets bästa mat, under det
de hemmavarande få nöja sig med den säm-
sta. Penningarna, som fadren kan skrapa
ihop, får drängen i lön, hvarför han köper
sig fina kläder af kläde, under det fadren
och barnen få nöja sig med det vadmal, som
modren under lediga stunder och ofta på ett
mycket ofullkomligt sätt hinner tillverka i
väfstolen. Alt det nya, som från den öf-
riga verlden tränger till det undangömda
hemmet, medför drängen från herregården;
han hembär förströelse och omvexling i det
torftiga hushållets trista hvardagslif; han
berättar för det nyfiket lyssnande barnet
lustiga historier från herrgårdslifvet, han
lär det sjunga herrgårdsvisor? af ett inne-
håll, som endast kan produceras i rättarelag
eller i kaserner; han framställer sig sjelf
som en lysande hjelte i ett eller annat föga
hedrande streck, som man spelat allas buse
och fiende: rättaren eller inspektoren, och —
det mest imponerande af allt — han behöf-
ver ej förrätta något arbete hemma. Det
är med ett ord, drängen — han som går i
herregården, som fullgör utskylderna för
hemmanet — det är han som spelar förnäm-
sta rollen 4 hemmet. Och han inser hela
Vigten : af,, sin ställning, han känner sin
makt: det? är. ju i följd af kontraktet på
honom, som snart sagdt familjens välfärd
beror! tm
Po ET