cember hafva mer än 30 hästar der fallit; och större olyckor kunna der inträffa. rr a ne AA Vr Erp Tr br a — Ett och annat från kriget. Biskopen af Orleans, Dupanloup, har vid St Aignes-festen aflåit en lång skrifvelse till kyrkoherden i Orleans, i hvilken han prisar Loire-armåns seger, hvarigenom den vid första sammanstötningen med fienden slagit denne och återgifvit Frankrike Orleans. Enligt biskopens omdöme anfördes och leddes armåen på ett beundransvärdt sätt, truppernas tapperhet var storartad, mobilgardisterna slogos så som gamla soldater, heroiska episoder inträffade... Gud vare lofvad! Trots Sedan och Metz ha vi ännu generaler och en armå. Sedan biskopen öfvervägt de politiska följderna af denna seger och gått löst på preussarne, hvilka erbjudits fred, dock ingen fred, som stympade Frankrike, tillägger han: Om vi sätta verlden i förvåning genom en stor omvändelse till Gud, som ger sig tillkänna genom en enstämmig och förtröstansfull bön, så skall Gud å sin sida räcka oss handen och göra underverk för att rädda oss. Det må kanske vara tillåtligt att hoppas detta, ty öfverallt bland oss förekomma tröstande tecken, stora tecken till en religiös anda, Vår arm tyckes också vara genomträngd deraf, hennes tappra anförare erkänna det, våra soldater infinna sig i templet till bön och dö såsom kristne likaväl såsom hjeltar. Således torde stunden för Guds bjelp vara kommen. Derefter hänvisar hr Dupanloup till Attila, som med sina horder äfven framträngde till Orleans, men, i följd af biskopens bön, genom Guds hjelp aflägsnades, och han förde sina barbarhorder till catalauniska fälten, der försynens sista slag drabbade dem. Biskopen åläggersderjemte: presterna att ila till templen och, liksom fädren lyssnade till den heliga Aignang röst, bedja under tårar och förhoppningar, på det att Frankrike äfven nu måtte blifva räddadt. Från Gien, en liten stad med 6,000 invånare på floden Loires högra strand, skrefs den 19 november, att franska ostarmån efter 14 dagars ilmarscher satt sig i förbindelse med Loirearmån. Östra armåen hade sitt hufvudqvarter i Gien. Om det lyckades vestra armån att äfven sätta sig i förbindelse med de båda andra armåerna, skulle styrkan uppgå till 300,000 man med 1,100 kanoner. Marskalk Mac Mahon har nu afslutat en redogörelse för affären vid Sedan. Enligt tidningen Le Nord4 frikänner marskalken kejsaren för hvarje delaktighet i den olyckliga utgången. Han medgifver att Napoleon lät honom ha fullkomligt fria händer. Marskalken ville återvända till Paris med sin arm6; det var af denna orsak han drog sig bakom Rheims, men han hade slutligen ansett sig pligtig att lyda de upprepade orderna af kejsarinnan, som blifvit honom tillställda af Reuher och Palikao; dessa order voro affattade i så bestämda uttryck, att han icke vågade åsidosätta dem, men de visade tillika, att regentinnan beständigt ställde frågan om dynastien öfver frågan om fäderneslandet. Striderna omkring Amiens. Enligt franska uppgifter af den 27 november inleddes striden vid Amiens af flera mindre fäktningar, hvari tyskarne drogo det kortaste strået; sjelfva slaget, som sted på söndagen den 27 november, var deremot, enligt tyska officiella uppgifter, lyckligt för preussarne. Imellertid medgifves det, att dessa hade ett betydligt antal döda och sårade, och man ser ingen uppgift om tagna trofer och fångar. Slaget medförde imellertid för preussarne det vigtiga resultatet, att de kunde besätta Amiens och derigenom afskära en del af norra Frankrike från förbindelsen med Tours. I öfrigt visar allt, att fransmännen kämpat med stor uthållighet och att nordarmån -är långt talrikare och bättre organiserad, än man förut antagit. Angående förhållandena i trakten af Amiens före det omnämnda slaget skrifyer en korrespondent från denna stad till LInadependance, bland annat följande: Striden är börjad; kanondunder höres i alla riktningar. I natt ljödo trummor och horn på våra gator, och omkring 25,000 man af vår arm6 marscherade ut för att möta fienden, som står i närheten. Från Roye till Amiens är enligt de militära rapporterna uppställd en styrka af omkring 30,000 man af preussiska armån. Fäktningar ha redan egt rum på denna sidan Roye i riktning åt Domart sur la Lure. Denna stad skall ha lidit mycket. Dessutom ha förpostfäktningar pågått vid Albert, en jernvägsstation mellan Amiens och Arras. Det försäkras att våra trupper tagit 300 fångar; andra säga 500; men sjelf har jag sett endast 6, hvilka man förde till citadellet. Våra mobilgardister sägas ha förhållit sig ansenlant famn nnt