DM Oracnulig menniska 1gen.
kommmer OR XXXXXKXKX——XTXXXEXEE
Medverkan från. dansk sida till
skydd -af vildt i Sverige.
Nu pågående danska riksdag föreligger ett
förslag till. dansk jagtlag, hvari några stad-
ganden medelbarligen beröra Sverige.
2 :1-lyder i öfversättning sålunda:
De genom förordningen af den 20 maj
1840 om jagten i Danmark, 2 27, fastställda
böter för hvyart stycke vildt, som genom
oloflig jagt är skjutet eller fångadt, bestäm-
mas för framtiden till: för ett stycke kron-
vildt. och dof-vildt 20 rdr; för ett stycke
rå-vildt. 10. rdr; för en fasan 15 rdr; för
en hare, utter eller gräfling 3 rdr; för en
orre eller räf 2 rdr; för en rapphöna, mor-
kulla, beckasin eller brockfågel 1 rdr.
Vidkommande här icke nämnda arter för-
svinna böterna. (Obs. Ofvanstående böter
äro i danskt mynt oeh utgöra alltså dubbelt
så:mycket i svenskt mynt.)
2 5. Från fjortonde dagen efter den tid,
då: enlirt 3 :2 fredningstiden är börjad för de
der nämnda arter af vildt och intill fridlys-
ningstidens slut, skall försäljning deraf vara
förbjuden. Öfverträdelser mot detta förbud
straffas med böter från 1 till 25 rdr; vid
hvarje utslag tagas i betraktande mängden och
värdet af det utbjudna vilda och den gjorda
öfverträdelsen.
86. Vid enahanda böter skall det vara för-
bjudet, i : Danmark att utbjuda tjäder, orre,
hjerpe och ripor trån den 6 -april till den 10
augusti.
För oss laglydiga svenske jägare är det
en synnerlig glädje och tillfredsställelse att
erfara det våra bröder på andra sidan Sun-
det vilja hjelpa oss med att upprätthålla
vår jagt, och får jag såväl å egna som å
mängdens af mina jagtkamrater vägnar frara-
bära vår gemensamma - tacksamhet, under
liflig önskan att denna förändring i lagen
må komma att blifva antagen. För mången
torde det ej. vara bekant, attt. ex. i Malmö,
och.säkerligen på flera ställen, utbjudes och
serveras under förbjuden tid tjäder- och-orr-
fågel, under uppgift och intyg att den är
från Danmark; men uti Danmark existerar
icke tjäderfågel, och mycket sparsamt orr-
fågel. Mången torde då vilja framställa den
frågan huru det kan vara möjligt att en
fågelart. — hufvudsakligast. tjäder — kan
utbjudas och försäljas från ett land der den
icke existerar, och för att spara dem be-
sväret, hvilka möjligen vilja forska efter
orsaken till detta, om jag så får säga, oskick-
liga trots mot lagen, får jag upplysa, att
jag vid flera tillfällen sett tjäder, orre och
ripor vara såsom skylt uthängda hos en få-
gelhandlare vid Amågertorv i Köpenhamn,
långt inne på den tid då dessa fågelarter i
Sverige och Norge varit till handel för-
bjudna. Efter någen forskning. upplystes
jag att dessa fågelarter voro en handelsvara
från Sverige och Norge och att dessa fåglar
is:kommo med de ångbåtar som anlände till
Köpenhamn från Sverige och Norge. Jag
vill icke förmoda att herrar befälhafvare å
dessa. ångbåtar . hade sig bekant att denna
tjufhandel bedrefs på de dem anförtrodda
fartygen, utan tager för gifvet att handeln
utfördes af restauratören eller restauratri-
gen, som icke vågade ombord servera af
denna förbjudna fågel, eller ock af besätt-
ningen, som smyghandlade med tjufskyt-
tarne och helt öppet handlade med våra
bröder och systrar på andra sidan Sundet,
der de visste sig vara säkra, då de kände
till att icke förbud i afseende på dessa
fåglar existerade. Så snart de derför hade
lyckats komma utom. sitt. fosterlands
gränser, kunde handeln, helt öppet och för
en slem vinning bedrifvas; och är det nu
med en synnerlig glädje man finner att det
i grannriket gifves personer, hvilka vilja
sätta en gräns för detta oskick:
Laglydig svensk jägare.