År benet JERKER b———
Svenska folkets tillstånd.
Ännu ljuder derute stridens larm och
öfverröstar ropen Som städse, mer eller
mindre Högljudt, höjas från den svenska
fattigtmannens koja om någon förbättring
i hans tillstånd. Men kriget lider till
sista akten, riksdagen stundar; det är
hög tid att rikta större uppmärksamhet,
än som under de sednpare fem månaderna
kunnat bestås, åt angelägenheter, hvilka
böra Jliggä 083 vida närmare om hjertat
än frågan: skall öfvermakten i Europa,
som från den österrikisk-spanska monar-
kien öfvergått till den franska, behållas
af den sistnämnda staten eller förflyttas
till det hufvudsäkligen protestantiska
Tyskland?
Sverige är ett fattigt land, har mar
sedan århundraden hört sägas och sjun-
gas tills det nästån blifvit en trosartikel;
Ytträbdet är icke sannare derför ått
det oftå upprepats. Sverige är icke ett
fattigt ladd: Dess jord är i allmänhet
fruktbar ända upp till Mälardalens norra
gräns, och så långt som till Tiveden äro
de klimatiska förhållandenå icke ofördel-
aktiga för åkerbruket; längre norrut, till
nyss anfgiffa bräns, hör det åtminstone
till det mindfe vanliga att frost förstör
någon del äf jordbrukårgns gröda. Våra
berg innehålla rika och goda malmer af
mångfaldiga slåg. Vård skögar gifva Oss
bränsle, häghad, virke i tillräcklig myc-
kenheft, och derutöfver tillgång till en an-
genlig export. Jagten; Vårdad, bidrager
till inbyggarnes underhåll; sjöarne ännu
vida mera. De vidsträckta kusterna med
talrika hamnar bereda tillfälle att idka en
störärtad skeppsbyggeri- och fraktrörelse.
Befölkningen är intelligent mer än de
flesta länders. Sverige är ett rikt land,
särdele om man jemför det med Dan-
mark; norra Tyskland; Holland, m. fl. af
naturen svagt begåfvade stater.
Men svenska folket är fattigt. Detta är
ganningen: Den största delen deraf lef-
ver på en knapp föda; som uhder dagliga
bekymmer förvärfvas; i kläder, i beqväm-
ligheter, i nöjen måste den finha sig vid
det allra tarfligaste och ofta umbära äf-
ven de adspråkslösaste af lifvets förnö-
denheter och behag. Som föräldrarne lef-
vat, så få barnen det, och samma sorg-
liga öde lemna desse i arf åt sina efterkom-
mande. Så går det slägte efter slägte. Den
stora massans bostäder ochlefnadssätt höja
sig än i dag blott i ringa mån öfver dess
bostäder och lefnadssätt för hundratals år
sedan. Det vöre orättvist att förneka att
sundbetsvård och undervisning stå på en
bättre fot än förr, att någon kapitalbild-
ning försiggått; men, som förut antydts,
i det stora flertalets hrardagslif kan föga
förbättring röjas. Några flete, måsga tlere
till och med, ha kommit i en bättre ställ-
hing än derås förfäder, men millionerna
hafva det icke bättfe i ekonomiskt hänse-
ende och knappast i ändligt och sedligt.
För att erhålla ett riktigt begrepp om
ett fölks verkliga belägenhet måste man
först och främst känna de förhållanden,
under hvilka de särskilda samhällsklas-
serna lefva i sitt bvardagslif — de vilkor
under hvilka individen existerar och ar-
betar.
Däön tälrikåste klassen i detta land, den
på hvikefi ståtens eger existens hufvud-