Berättelse om prins Hohenzolternsöch
hertigens af Aosta kandidatur
till spanska tronen.
Daily News korrespondent i Rom skrifver
den 12 dennes:
Kung Vietor Emanuel har ofta blifvit be-
skylld för ärelystnad, och man har sagt att
han förstår politiken töga eller icke alls. Ef-
ter slaget vid San Martino, då piemontesiska
armån för tredje gången anföll de starka po-
sitioner österrikarne innehade och räddade
fransmännen från att bli fullkomligt nedgjorda
vid Solferino, vände big konungen till sin ad-
jutant (hvilken dog i London några få måna-
der -sednare såsom toskanska provisoriska re-
geringens representant) och sade till honom:
Mina soldater ha befästat Italiens enhet. Man
kallar mig en ärelysten man, man tror att mitt
enda syfte är att förstora mitt piemontesiska
område. Hvad jag önskar, det är att utföra
min faders program, och om endast en repu-
blik kan-göra detta, vill jag gerna afstå min
krona och bli eoaf republikens trogöaste med-
borgare. Vi kunna ha aumärkningar att göra
mot konung Victor Emanuels sätt att behandla
politiken, men det är utom allt tvifvel att till
hvartenda vigtigare beslut som under de sed-
naste tio ären fattats af de italienska mi-
nistrarne har initiativet blifvit taget af konun-
gen. Denne öfverlade med grefve Cavour om
besättandet-af Märkerna och Umbrien, medan
han besigtigade sina favorithästar, men deras
resonnemang ledde icke desto mindre till vig-
tiga resultater. En italiensk prins kandidat
till Spaniens tron — 8e der n tanke, som
uppstått hosoch genomdrifvitsaf Victor Ema-
nuel. Historien om hans tillvägagående här-
vid torde ieke vara utan intresse för era lä-
sare, hvadan jag härnedan vill berätta den-
samma.
Om jag icke misstager mig, var Daily News
den första tidning i Europa, som i oktober
1868, uti ett bret från sin korrespondent i
Floröns, tillkännagaf att underhandlingar på-
gingo mellån kung Victor Emanuel och mar-
skalk Prim rörande en italiensk prins upp-
sättande på Spaniens tron. General Cialdini
ledde underhandlingarne i Madrid, och åtskil-
liga af kodungens Personliga vänner åtföljde
honom. General Cialdini fann starkt mot-
stånd bland hertigens af Montpensier anhän-
gare, men marskalk Prim mottog törslaget ge-
nast med synnerligt intresse,
Prins Umberto hade varit gift blott några
få månader, och i händelse af hans frånfälle
skulle den ende arfvingen tillitalietiska trongn
ha varit hertigen af Aosta. Det var just åt
denhe prins Vietor Ematuel ville att spanska
krovan skulle gifvås. Prinsen, som är inner-
ligt fästad vid sin gemål och älskar det hus-
liga lifvets lugn, var fiycket tvyehågsen hvilket
parti.han skulle taga. Han ville icke afgifva
något bestämdt svar och Var fullkomligt be-
roende af hvad hans egen äkta hälft i saken
beslutade. Hertiginnan af Aosta rådde honom
att afsiga sig kandidaturen, och i följd häraf
gjorde också prinsen så.
Marskalk Prim, som redän börjat verka inom
riksförsamlingen för denna kandidatur, blef
förskräckligt uppretad. Konungens missnöje
Var icke mindre, och ett spändt förh. lande
inträdde mellan medlemmarne af italierska
regenttarmiljen. Hertigen af Aosta vidble sitt
beslut. Marskalk Prim skickade ett särskildt
sändebud till Florens ihed uppdrag att göra
allt möjligt för att öfvertala vare Sig prins
Curignan eller den unge hertigen af Genua
att mottaga kandidaturen. Prins Carighan
vägrade genast, och alla förhoppningar kon-
centrerades sålunda kring den i Horrön stu-
derande Yogliögen. Hvad man natörligtvis i
första rummet måste vara betänkt på var att
söka vinna hans modets, hertigitihans af Genua,
samtycke. Hertiginian gjoörde invändningar i
början ; sedan vägrade hon alldeles, men till
sist och blott några få dagar efter det hön
gifvit ett bestämdt afslag å framställningen,
afsände Hon ett långt bref till Victor Ema-
Huel, hvari Hon förklarade att hon efter mo-
get öfvervägande beslutit foga sig efter
konungens vilja. Naturligtvis, tillade hon,
smärtar mig djupt tanken på att skiljas från
min ende son, men öm det för italienska fol-
kets Väl är nödvändigt att jag gör en så stor
uppoffring, så är jag villig dertill.
Sedan alla hinder blifvit undanröjda, bo-
gynte nu marskalk Prim arbeta på att vinna
en stark majoritet för denne nye italienska
kändidat, Under tiden voro Montpensiefs an-
hängare lika verksamma som marskalk Prim
sjelf. Agenter skickades till Paris, till Wien,
till London o. s. v. för att motverka den
italienske kandidaten. Konungen af Sachsen,
hertiginnans af Genua fader, förleddes att
skrifva ett bref till sin dotter, hvari han för-
bjöd henne på det bestämdaste att samtycka
till att hennes son föresloges till Spaniens
konung. Markis Rapallo skickades till Lon-
don, der han i Times lät införa ett bref, som.