färiget.
I följd af stränga förbud, utfärdade såväl
i Tyskland som i Frankrike, mot offentlig-
görande af underrättelser angående trupper-
nas rörelser, vet man hvarken var prins
Fredrik Carls eller: Loire-armån äro. Så
mycket känner man dock att de 7,000 mo-
bilgardister som blefvo fördrifna från Dreux
tillhörde general Fierecks kommando. Man an-
tager att Loire-armån icke gått norr om
Dreux, utan står mellan le Mans och Tours
samt genom en mängd strategiska rörelser
döljer sin styrka och sina positioner. Enligt
en annan version står den omkring Orleans.
General Bourbaki har fått ett kommando i
denna armå och general Fare mottagit hans
befäl öfver nordarmån. Storhertig Albrekt
af Meklenburg har hastigt vändt om på sin
marsch mot le Mans och marscherat österut,
rakt mot Orleans, der ett slag torde vara
att motse.
Från Versailles skrifves till Neue fr.
Presse: Slaget vid Orleans och Loire-armåns
rörelser öfver hufvud taget förorsaka ty-
skarne icke så få bekymmer; de störa till
och med konung Wilhelms allerhögsta lugn
i Versailles. Med anledning af de sednaste
dagarnes händelser lefva vi, så att säga,
med foten i stigböglan. - Konungens högqvar-
ter är hvarje ögonblick färdigt att bryta
upp, och man har vidtagit alla förberedel-
ser för ett återtåg från Versailles, för den
händelse ett sådant skulle blifva nödvändigt.
Den strid, som von der Tann hade att be-
stå och efter hvilken han nödgades utrym-
ma Orleans, var långt allvarligare och mera
betydelsefull än man i början ville med-
gifva. Loire-armån var icke 40,000, utan
70,000 man stark och försedd med talrikt
artilleri af omkring 140 kanoner. Om de
tyska trupperna vid ett blifvande samman-
träffande äro för svaga och nödgas draga
sig tillbaka, är det nog möjligt att Loire-
armån lyckas sätta sig i förbindelse med
armån i Paris, isynnerhet som man der,
enligt alla tecken, är noga underrättad om
Loire-armåns rörelser. Man väntar med an-
ledning häraf utfall från Paris, icke blott i
riktning af Mont Valrien, utan äfven sö-
der om Paris mot Villeneuve-St Georges,
der man slagit en pontonbrygga öfver
Seinen.
Enligt tyska underrättelser, iakttagas nu
utanför Paris samma tecken som närmast
föregingo Metz kapitulation. Ur ett fält-
postbref från en korporal vid 66:te infan-
teriregementets 7:de kompani meddelas i en
tysk tidning följande utdrag: Soissy utan-
för Paris den 12 nov. Med utfallen torde
det väl snart taga ett slut, ty de reguliera
trupperna i Paris vilja icke mera strida, de
komma i skaror för att gifva sig fångna,
men bli dock nästan alla tillbakavisade; en-
dast mindre hopar, som ej räkna öfver 8
man, mottagas. I går gjordes allarm, eme-
dan, såsom det hette, fiendtliga trupper an-
ryckte. Det var ett regemente som kom,
men icke för att slåss, utan för att gifva
sig. Den 9 kommo 500 suaver och bådo
enträget att vi måtte taga mot derfi; men
blott en enda var nog lycklig att få sin
bön beviljad; han var en turco och båg myc-
ket sjuklig ut. Den 8 nalkades många fien-
der våra förposter, språkade med dem, gåfvo
dem sina patroner och erhöllo i stället bröd och
cigarrer. En underofficer erbjöd sig att på
te Re AL i for stad MstS St BR NN ÄN RN