on nn kea äe g
- Krigareära; Arbetets ära.
Krigareära — hon må nu vara förvärf-
vad af den förste kämpen, som under det
första kriget slog ihjäl de flesta fienderna,
eller af den sista.stora meteoren på krigets
mörka: himmel — hvad är hon annat, än
--ett hedniskt begrepp, som dess värre ännu
icke -hörer till en öfvervunnen ståndpunkt?
Hvad: är: det. annat än detta hedniska be-
grepp, som. gör att ännu i vår, i det nit-
tonde- seklets civilisation de regerande fur-
starne ej trifvas utan klingande sporrar,
slamrande -sablar och brokiga, broderade uni-
former? — Hvad är det annat än samma
råa: begrepp - som: är orsaken till den icke
allenast löjeväckande utan rent af opassande
militära ståt, som utvecklas vid de minst
krigiska, de mest fredliga, men ofta för na-
tionen .vigtigaste ögonblick, t. ex. riksdagars
öppnande: eller afslutande? — Hvad annat
skulden: till: att de fredligaste embetsmän,
vetandets och konstens utöfvare, ja reli-
gionens tolkar, skola i rang värderas och
uppmätas efter soldateskens gradskala?
0. 8 V.
Huru. snöd, i sjelfva verket, är dock icke
.-krigaräran , mot arbetets. ära... det är:
vetenskapens, konstens, industriens, handelns
och jordbrukets? Att; jemföra kriget med
arbetet vore ungefärligen detsamma som att
jemföra ett förfärligt, om än storartadt ovä-
der, åtföljdt af dess blixt, åska, störtfloder
och förstörelser af alla slag, med det stilla,
värmande, upplifvande solskenet, som skingrar
molnen och gifver lif och värme åt hela
naturen. ..Det första, genom sitt buller, sina
förfärliga följeslagare och sina oväntade po-
litiska resultater, slår mängden med häp-
nad och förvåning, och den står der hand-
- fallen och begapar detsamma ;: det sednare. ..
nå, det är man ju — van vid! Må man
blott jemföra krigets och arbetets män och
se till de resultater hvardera åstadkommit.
Jemförom t., ex. Turenne, Condå, Tilly,
Wallenstein, Torstenson, Wrangel, Blicher,
Wellington m, fl.. med t. ex. Gutenberg, Ko-
pernikus, Galileo, Linn, Papin, Cuvier, Ber-
zelius, de Lesseps o; s. v., och svaret ligger
i öppen dag. : Ty kan väl någon, som all-
varligt tänkt sig in i saken, vilja ställa
krigarens, likväl ännu så lysande ansedda,
ära framom arbetarens om än obemärkta
och ofta först af en efterverld uppskattade?
Huru många krigets idoler ha ej i en snar
framtid måst nedstiga från den höga piede-
stalen och befunnits vara helt simpla men-
niskor? Huru mången arbetets man dere-
mot, hånad och föraktad af samtiden, har
ej af efterkommande fått erfara rättvisa?
Må man: för att få jemförelsen påtaglig gå
saken närmare på lifvet.
Låtom oss ett ögonblick i minnet åter-
föra den sednaste , stora krigaren, och om
den ära, .som kom honom till del, då icke
befinnes stå i något proportionerligt för-
hållande till de verkliga resultaten af hans
verksamhet — då torde man ock ej behöfva
söka . bevis på andra håll. Att krigarens
ära är bländande, ja förbländande, derpå är
Napoleon. den förste ett bevis. Ett halft år-
hundrade har behöfts för att det omutliga, gran-
skande förnuftet ändtligen kan få sin röst hörd
och. pröfvad. Under ett halft århundrade har
Europa -med häpnad och beundran blickat
upp: till .denne krigets gigant, och först nu
börjar den allmänna meningen väga skälen
för och mot det ärorika i hans verk! Men