dotterligt bjerta begrät här den stora konst-
nären.
Vid liköppningen befanns döden ha för-
orsakats af ett organiskt fel i hjertåt, som
skulle ha medfört bröstvattusot.
Den stilla veckan började just vid hans
död. I akademiens figursal låg han i den
öppna kistan; såsom en skön byst, impo-
nerande, låg den stora konstnären der i sida,
hvita kläder, med en frisk lagerkrans kring
pannan. Sorgbloss flammade i kandelabrarna.
Det var just dagen förut, gom han för 50
år tillbaka i samma sal hade mottagit aka-
demiens medalj. MSorgtalet ljöd, konstnärerna
sade sitt farväl till den stora mästaren:
tMed bittra, bittra tårar
Vi bära Danmarks stolthet nu till grafven.
Danska kronprinsen, såsom akademiens
preses, gick närmast intill kistan. Tåget
stannade, och från den hädangångnes atelier
ljöd ett miserero på latinska språket. Alla
fönster, murar, träd och många tak voro
uppfylda med menniskor. I alla fönster
sågos sorgklädda damer. Blommor flyga ned;
stora buketter falla på kistan, alla kyrk-
klockor ringa. Det är ett festligt tåg, fol-
ket följer konstnärernas konung. Då kistan
var vid Vår-fru-kyrkan, lemnade de sista
lederna sorgehuset. Orkestern brusade en
sorgmarsch, djup och gripande; herrliga toner
jödo från ergel och basuner. Landets ko-
nung gick kistan till mötes och slöt sig till
de sörjandeg leder i den med svart beklädda
kyrkan, der den aflidnes verk: Kristus och
apostlarna i marmor stod i det dämpade