OO OO RAA RR RR OR RR RA Renan ennen stränge Zoega, till hvilken Thorvaldsen var rekommenderad, men som i honom såg endast en vanlig talang och i hans arbeten ett slafviskt återgifvande af antikens verk, vi fråga honom hvad han säger om Bertel eller, såsom romarne kallade honom, Alberto. Den stränge mannen rister på hufvudet och svarar: SDerär mycket att klandra, litet som man kan vara nöjd med, och flitig är han icke heller.S — Flitig var han emellertid; men geniet står främmande för ett främmande sinne. Snön töade just då från mina ögon, plägade Bertel sjelf ofta säga. Den danske målaren Carstens teckningar var en af de snillrika böcker, som göto sitt heliga dop öfver det uppväxande geniet. Den lilla ateliern såg ut som en valplats, rundt omkring lågo sönderbrutna statyer. Under nattens stilla timmar skapades de af snillet; missnöjet öfver deras brister krossade dem. De tre åren voro så godt som bortflugna, och ännu var ingenting gjordt. Hemresan förestod. Ett arbete måste dock fullbordas, på det man ej i Köpenhamn med skäl skulle kunna säga, att Thorvaldsen. sysslolös fördrifvit tiden i Rom. Misströstande om sin genius, under det denne kärleksfullast omfattade honom, misströstande om segern, medin han stod midt på dess öppna bana, modellerade han Jason, hvilken vunnit det gyllne skinnet. Det var denna utmärkelse i konstens verld;j Thorvaldsen vetat vinna, det var hoppet derom som han nu trodde sig nödsakad att öfvergifva. Formad i-ler, stod bilden der; många ögon betraktade den likgiltigt och — han sönderslog den.