OO OO RAA RR RR OR RR RA Renan ennen
stränge Zoega, till hvilken Thorvaldsen var
rekommenderad, men som i honom såg en-
dast en vanlig talang och i hans arbeten
ett slafviskt återgifvande af antikens verk,
vi fråga honom hvad han säger om Bertel
eller, såsom romarne kallade honom, Alberto.
Den stränge mannen rister på hufvudet och
svarar: SDer- är mycket att klandra, litet
som man kan vara nöjd med, och flitig är
han icke heller.S — Flitig var han emeller-
tid; men geniet står främmande för ett främ-
mande sinne. Snön töade just då från mina
ögon, plägade Bertel sjelf ofta säga. Den
danske målaren Carstens teckningar var en
af de snillrika böcker, som göto sitt heliga
dop öfver det uppväxande geniet. Den lilla
ateliern såg ut som en valplats, rundt om-
kring lågo sönderbrutna statyer. Under nat-
tens stilla timmar skapades de af snillet;
missnöjet öfver deras brister krossade dem.
De tre åren voro så godt som bortflugna,
och ännu var ingenting gjordt. Hemresan före-
stod. Ett arbete måste dock fullbordas, på
det man ej i Köpenhamn med skäl skulle
kunna säga, att Thorvaldsen. sysslolös för-
drifvit tiden i Rom. Misströstande om sin
genius, under det denne kärleksfullast om-
fattade honom, misströstande om segern, me-
din han stod midt på dess öppna bana, mo-
dellerade han Jason, hvilken vunnit det
gyllne skinnet. Det var denna utmärkelse
i konstens verld;j Thorvaldsen vetat vinna,
det var hoppet derom som han nu trodde
sig nödsakad att öfvergifva. Formad i-ler,
stod bilden der; många ögon betraktade den
likgiltigt och — han sönderslog den.